December 17, 2010

GOODBYE CAPTAIN


Världen kommer att sakna Captain Beefheart. Eller snarare, jag önskar att världen i större utsträckning hade omfamnat Captain Beefheart så att de hade en anledning att sakna honom. Kompromisslösheten och karaktären, mina damer och herrar, det är där tyngden ska läggas. Det var där som Kaptenen var mästare.

Större delen av mästerverket Trout Mask Replica tog runt 5 timmar att spela in. "Höhö, är det därför det låter som en potta skit" blir då repliken. Jag tänker inte ge mig in i den debatten, men det låter inte som en potta skit. Aldrig någonsin. Käften.

"Moonlight on Vermont"

"I'm Glad"

"Abba Zaba"

THE BRISTOLS - "IF YOU'VE GOT TROUBLE" (1999)

December 12, 2010

ONE DAY (AT A TIME)

John Lennon - "One Day (At a Time)

Att jag missade denna i mitt förra inlägg är en stor skam.

December 7, 2010

SOME ARE DEAD AND SOME ARE LIVING, IN MY LIFE I'VE LOVED THEM ALL


Själva tanken att John Lennon har varit borta i 30 år känns oerhört märklig. Vi delade aldrig samma livstid. Johns liv tog slut den 8 december 1980 och med tanke på att jag föddes i oktober det följande året så borde jag ha blivit "skapad" i januari 1981. Det var på håret, så att säga. Ändå har han alltid funnits där, i allra högsta grad levande. Det är som att större delen av Lennons karriär är avskild från hans våldsamma bortgång, om man bortser från den sista plattan, "Double Fantasy". Då den släpptes endast tre veckor innan mordet så är den väldigt sammankopplad med tragedin i sig. "Double Fantasy" var, om jag minns rätt, det första Lennon-albumet jag ägde och jag har alltid försvarat materialet.

Många väntade sig en pånyttfödd Lennon med näven i högsta hugg som i våg efter våg skulle slå tillbaka mot etablissemanget. Istället steg det ut en nybliven 40-åring med en handfull låtar som tog upp kärleken till Yoko Ono ("Woman", "Dear Yoko") och sonen Sean ("Beautiful Boy"). Vid sidan av det så hade vi bland annat den första utgivna Lennonlåten på 5 år, "(Just Like) Starting Over", som släpptes som singel innan albumet nådde affärerna. Ypperliga "Watching the Wheels" handlar till större delen om den självvalda frånvaron från musikbranschen under den senare delen av 70-talet.

I och med dessa högt ställda förväntningar på Lennon som person så blev den första kontakten med Double Fantasy lite av ett frågetecken för många. Jag vet inte riktigt varför jag gillar albumet. Jag borde inte göra det, då jag oftast är kraftigt allergisk mot slicka produktioner. Lägg då även till att det rör sig om en slick produktion från, ja, 80-talet. Inte det bästa upplägget, men mot alla odds så fungerar det. Alla har sin egen åsikt om Lennons återkomst till musiken, men oavsett vilket läger man tillhör så var "Double Fantasy" det allra första steget. Vad som skulle hända under resten 80-talet var bara spekulationer, och är det fortfarande. Med facit i hand så hade decenniet sett ytterst intressant ut. En turné var planerad till våren 1981, relationen med Paul McCartney var varmare än på mycket länge och det fanns planer på en återförening av The Beatles.

Det här inlägget innehåller en del av mina egna Lennonfavoriter, hyllningar och diverse klipp. Tanken var att hålla det kort, men vi får väl se.




The Beatles - "In My Life"
(Rubber Soul, 1965)




Paul McCartney - "Here Today"
(Tug of War, 1982)

"Here Today" är en hyllningssång till John, utgiven 1982. McCartney menar att det här är den svåraste låten att göra live, just på grund av låtens starka innehåll. Det här klippet kommer från en skivaffär i Los Angeles 2007. Ett av de mest rörande klippen jag någonsin har sett. McCartney själv beskriver det så här:

"The last time I remember it bringing me to tears was when we were playing Amoebe records store in Los Angeles and I was singing 'Here Today' for John. I was holding it together until I looked into the audience. I just saw this girl who had totally lost it and was weeping and it got me. I tried to look away and forget it but it was impossible - I just went with her."




John Lennon - "Whatever Gets You Thru the Night"
(Walls and Bridges, 1974)

"Whatever Gets You Thru the Night" blev Lennons enda förstaplacering på singellistan i USA under solokarriären.




George Harrison - "All Those Years Ago"
(Somewhere in England, 1981)

George Harrisons hyllning till John Lennon. Den här låten påbörjade sin resa i helt andra kläder, och var skriven för Ringo Starr. Efter mordet på John Lennon skrev Harrison om texten och spelade in den tillsammans med bland annat Ringo Starr och Paul McCartney.




The Beatles - "Tomorrow Never Knows"
(Revolver, 1966)




Idag för 30 år sedan möttes New England Patriots och Miami Dolphins i den amerikanska fotbollsligan, matchen sändes live i klassiska Monday Night Football. Legendaren Howard Cosell fick uppgiften att gå ut i direktsändning och annonsera den tragiska händelsen som just hade ägt rum i New York.




Paul Simon - "The Late Great Johnny Ace" (Demo)
(Hearts and Bones, 1983)




Carl Perkins & Paul McCartney - "My Old Friend"

Upprinnelsen till den här låten är oerhört intressant. Hela historien:

"One November day in 1980, Paul and Linda visited John on the Dakota in NY. All the time they were there, John and Paul didn't stop talking and right before Paul left, they gave a walk through the Dakota's interior gardens and it was there where John said to Paul "Will you think about me, my old friend?". A few weeks later, John died.

In 1981, Paul and Linda invited Carl Perkins to stay with them in Montserrat. Paul wanted Carl's help recording a song called Get It for his new album, Tug Of War. Carl spent eight days with them, and George and Ringo had been there to help out as well. It was a great time between old friends who had shared such a legendary musical past.

The night before he left, a song came to Carl that summed up his warm feelings about the visit, and he couldn't get it out of his mind. It was so strong that Carl didn't even write it down, which was strange for him. He usually always wrote his songs down immediately.

In the morning, Carl Perkins sang the song, which he named My Old Friend, for Linda and Paul, saying it was his gift for having him as a guest. Half way through the song, after singing "if we never meet again this side of life, in a little while, over yonder, where there's peace and quiet, my old friend, won't you think about me every now and then?" tears streamed down Paul's face and he stood up and stepped outside.

Not knowing what the matter was, Carl stopped and Linda put her arms around him, thanking him for helping Paul to connect with his grief over John Lennon's death."




John Lennon - "Instant Karma" (Live)




Det här är ett relativt udda inslag i den här sammanställningen. När nyheten om mordet spreds under natten så fanns det tydligen en människa som spelade in sin radio under tiden att han/hon bläddrade runt bland New Yorks kanaler på FM-bandet. Det här är resultatet.




John Lennon - "God"
(John Lennon/Plastic Ono Band, 1970)




John Lennon - "Strawberry Fields Forever" (Demo)




John Lennon - "Nobody Told Me"
(Milk and Honey, 1984)

Inspelad under Double Fantasy-sessionerna, men släpptes postumt på albumet Milk and Honey 1984. Albumets starkaste låt.




John Lennon - "Woman"
(Double Fantasy, 1980)




"We meant more to kids than Jesus did"




Yoko Ono - "Walking on Thin Ice"
(Singel, 1981)

Den sista låten John & Yoko arbetade med. Mixning av "Walking on Thin Ice" ägde rum på kvällen den 8 december och Lennon hade en kassett med låten i sin jackficka när han blev mördad. Jag måste uttrycka min kärlek för Johns gitarr på det här verket, sagolikt bra nerv.

December 3, 2010

JFK (1991)

Världens främsta filmintro? Med största sannolikhet. En helt makalös sammanfattning som på under 7 minuter lägger grunden för hela filmen. Notera Jaqueline Kennedys oklanderliga klädsel och det lilla utdraget ur Kennedys "Pax Americana"-tal från American University i juni 1963. Jag älskar den latenta humorn i den lilla intervjusnutten där giganten Walter Cronkite intervjuar Kennedy om Vietnamkriget. Cronkite påbörjar en frågeställning och avslutar den med orden "We've got our difficulties there, quite obviously". Det som gör det så klockrent är att incidenten i Tonkinbukten ännu inte ägt rum, och Tet-offensiven ligger ännu 5 år framåt i tiden. Det är så latent att det enbart är roligt så här efteråt, med facit i hand.

November 30, 2010

LONNIE



Lonnie Russ - "Say Girl"

November 29, 2010

SECRET SERVICE - "OH SUSIE"

Ola Håkanssons musikaliska åldrande efter Ola and the Janglers är väl inte det mest storartade världen har skådat, men "Oh Susie" råkar vara en riktig fullträff.



Secret Service - "Oh Susie"

29 NOVEMBER 2001 - 29 NOVEMBER 2010: NIO ÅR ÄR EN LÅNG TID



George Harrison (25 februari 1943 - 29 november 2001)

November 25, 2010

November 20, 2010

MÅLLÖS



The Tallest Man on Earth - "A Lion's Heart"

November 5, 2010

November 3, 2010

TONIGHT MY BABY AND ME WE'RE GONNA RIDE TO THE SEA AND WASH THESE SINS OF OUR HANDS


Bruce Springsteen har rotat runt längst inne i garderoben. Och vid det första intrycket hade det inte samlats något damm överhuvudtaget. Runt mitten av 70-talet så förekom det en hel del strul med Springsteens management, vilket ledde till att mycket inspelat material samlades på hög. Gräddan av det här materialet släpptes 1978 på Darkness On The Edge Of Town. Resten stoppades undan och sedan var det inte mer med det. Förrän nu. De outgivna låtarna har nu äntligen andats morgonluft på allvar, efter att ha cirkulerat runt på diverse bootlegs i över 30 år. Albumet går under namnet The Promise och bör enligt undertecknad köpas i den aktuella boxformen, istället för separat.


Först och främst måste jag lägga stor vikt vid "Racing in the Street ('78)". Den vanliga "Racing in the Street" som dök upp på Darkness-plattan är en av bossens främsta låtar, men når en helt ny dimension i och med den här versionen. Arrangemangen, munspelet, det är lite som att det här mästerverket har hittat hem.


Sen har vi min egen personliga favorit, "Ain't Good Enough For You". Den känns lite som en syster till "Sherry Darling", fast med mer soul. Vilken skapelse.




Bruce Springsteen - "Racing in the Street ('78)"



Bruce Springsteen - "Ain't Good Enough For You"

October 12, 2010

MACCA #2

Dags för en förlängning av gårdagens McCartney-hyllning. Först ut låten som fick John Lennon att vilja göra musik igen. Efter att ha hört "Coming Up" så vaknade Lennon till 1980 och spelade in sitt sista album, "Double Fantasy". För övrigt en riktigt bra video.


Paul McCartney - "Coming up"


"Seems Like Old Times" är än idag inte släppt i officiell form. Den var menad för filmen med samma namn, men ratades. Den här demon ska ha spelats in i Rude Studios i Skottland, Pauls privata studio, under augusti 1980. En personlig favorit.


Paul McCartney - "Seems Like Old Times"

DU ÄR SNART DÄR

Så, vad kan man säga om Håkan Hellströms nya, 2 Steg från Paradise? Efter att ha levt med låtarna en tid så skulle jag tro att det här är den bästa skivan, efter debuten. Möjligtvis hamnar den på samma nivå som Det är så jag säger det-plattan, men det är två så olika utgåvor att det inte riktigt går att jämföra. Textmässigt är han bättre än någonsin. Och på riktigt, "Dom där jag kommer från" är något av det bästa som mannen har släppt. Dessutom måste "Jag vet vilken dy hon varit i" räknas som en av de största Håkanballaderna. Men det finns ingen annan låt som är så förbaskat bra som "Du är snart där", med den harrisonska slide-gitarren och en Håkan som sjunger så att allt brister. "Ljug för mig"-partierna är inte av denna världen. När allt stannar av och raden "Håkan du var bättre förr" kryper fram så skakar man bara på huvudet. För några veckor sedan så hade jag skrivit under på det, men efter "Du är snart där" så är det världens största lögn.

Håkan Hellström - "Du är snart där"

October 11, 2010

MCCARTNEY


Få musiker är så missförstådda som Paul McCartney. Han var aldrig lika utåtagerande som John Lennon, aldrig mystisk som George Harrison och aldrig lika festlig som Ringo Starr. 1966 var Harrison förbannad på skattmasen ("Taxman") medan Paul fortfarande mest var inne på kärlek. Han skrev "When I'm 64" när Lennon var i Spanien och slängde ihop "Strawberry Fields Forever". Och Ringo Starr...ja, han var Ringo Starr. Det räckte så.

Karln var nyligen inbjuden till Vita Huset och sjöng "Hey Jude" tillsammans med Barack Obama och Jerry Seinfeld. I och för sig jävligt coolt in my opinion. Dessutom, plus i kanten för Bush-skämtet.

Det som aldrig nämns är att Paul var den enda av beatlarna som faktiskt bodde kvar i London under hela 60-talet. När de andra hade flytt ut till sina stora villor på landet sprang Paul fortfarande runt på klubbarna i London och hängde med sina avantgarde-vänner. Experimentella filmer var en av favoriterna, och dessutom lyssnades det flitigt på bland andra John Cage och Ornette Coleman. Surrealistisk konst blev vardagsmat och ledde till att Paul än idag har en stor Magritte-samling.

Citatet "Avantgarde is french for bullshit" yttrades av John Lennon, möjligtvis som en pik riktad mot Paul McCartney. Dessa ord kom alltså från en man som tillsammans med Yoko Ono bland annat pysslade med:

1. Att spela in skivan Unfinished Music No. 1: Two Virgins. Ja, lyssna själva.
2. Att under ett konstevenemang sätta sig på scenen i en säck. Sen satt man där inne i säcken, tillsammans, stilla. I 45 minuter.
3. Att låta Yoko Ono överhuvudtaget komma nära en mikrofon. Enough said.

Vem, om inte Paul McCartney, kom på att "Strawberry Fields Forever" skulle ha en mellotron i introt. Samme man fixade bandlooparna till "Tomorrow Never Knows".

Därför är det extra intressant att lyssna på McCartneys udda soloinspelningar. Jag skulle bli förvånad om det finns någon som har så mycket outgivet material på sitt samvete. Albumet "McCartney II" har blivit utskällt utan dess like genom åren. Den här plattan från 1980 var från början enbart ett experiment, men utvecklades alltså senare till ett hånat album.

Det här är nog mitt favoritplatta med Paul McCartney, just för att den skiljer sig så mycket från resten av hans diskografi. Albumspåret "Temporary Secretary" och b-sidan till "Waterfalls", "Check My Machine", är faktiskt helt jävla lysande.


Paul McCartney - "Temporary Secretary"


Paul McCartney - "Check My Machine"

Mera McCartney imorgon.

October 6, 2010

RIVER EN VACKER DRÖM



Håkan har alltid haft storstilade videos till sina singlar. Ingen har riktigt varit i närheten av "Nu kan du få mig så lätt", men den här är verkligen i samma klass.

SABRES OF PARADISE - "WILMOT"

October 2, 2010

SALLY DRAPER, THE REBEL

DO YOU WANT TO KNOW A SECRET?


The Beatles charmigaste låt? Med största sannolikhet, ja. Nedvärderad och ofta bortglömd, "Do You Want To Know A Secret" var George Harrisons första riktiga sånginsats på debutalbumet Please Please Me.

"Do You Want To Know A Secret was 'my song' on the album. I didn't like my vocal on it. I didn't know how to sing; nobody told me how to."

Här snackar vi en underbart bred scouserdialekt. Lennon kastade ihop låten och förklarade många år senare: "I thought it would be a good vehicle for him because it only had three notes and he wasn't the best singer in the world".

Nonsens, det ska inte låta på något annat vis. Den mänskliga framtoningen i det här stycket slår det mesta som bandet publicerade under 1963.

The Beatles - "Do You Want To Know A Secret""

September 24, 2010

DEBRA SWISHER


Debra Swisher, tidigare medlem i gruppen Pixies Three, släppte 1966 en solosingel innehållande The Beach Boys-låten "You're So Good to Me". Som b-sida föll valet på The Angels låt "Thank You and Goodnight". "You're So Good to Me" är behaglig i sin originalversion, men Debra Swisher fullständigt krossar strandpojkarna i sin version. Maler ner ursprunget till sten, för att sedan trycka på ytterligare tills det bara återstår små gruskorn. Så bra är det. Tro mig. Finns det fortfarande tvivel så är det bara att trycka på play nedan.

Debra Swisher - "You're So Good to Me"

September 18, 2010

CHANSON DE MAGLIA


Serge Gainsbourg - "Chanson de Maglia"

September 10, 2010

SAKNADE TE HAVS 2.0

"Saknade te havs" lät lite som man hade tänkt sig, fast bättre. Utan att för den delen ha en uppfattning om hur resten av materialet ter sig så känns den som en bra förstasingel. Nu är det bara att vänta på "River en vacker dröm" som finns att köpa på Itunes imorgon. Med framförandet på Way Out West i bakhuvudet så känns det inte som att det är läge att frambringa någon oro. Röster har gjort gällande att det ska klinga lite The Beatles och The Byrds om den här plattan, vilket man ändå måste ta med en nypa salt. Med "Saknade te havs" så äntrade The Byrds studion, med fullgott resultat. Roger McGuinn hade gillat det här.

Håkan Hellström - "Saknade te havs"

September 9, 2010

ENGLISH CONGREGATION

Det känns alltid fint att upptäcka riktigt bra musik. Oavsett hur mycket tid som skulle spenderas i ett evigt sökande efter perfekta poplåtar så skulle man ändå missa så oerhört mycket. Jag befinner mig för tillfället i Tibro, och passade en dag på att plocka fram min fars kassettdäck som av någon anledning förpassats in i en garderob. Sedan påbörjades ett trevligt pillande med gamla kassetter, de allra flesta redan familjära sedan barndomen. Dagen efter hade min far varit där och letat bland banden och upptäckt en låt som han inte hade hört på 30 år. Efter lite efterforskningar visade det sig vara "Softly Whispering I Love You" med English Congregation (eller bara Congregation om man vill det) från 1971. Mums.

SAKNADE TE HAVS


Första singeln från Håkan Hellströms kommande platta släpps tydligen redan i helgen, på lördag, i digital form. En singel med det utmärkta konceptet dubbel a-sida. Först ut blir alltså "Saknade te havs" och "River en vacker dröm". Den här känslan av förväntningar som funnits på Håkans tidigare singlar hinner man nästan inte bygga upp nu, men det känns bra att något stort väntar runt hörnet.

Glöm inte heller att förhandsbeställa album-vinylen, som i vanlig ordning är limiterad, denna gång till 1000 exemplar.

September 2, 2010

JUST BROTHERS


Den här låten skapar en rejäl dos nostalgi. När jag på allvar började att botanisera i den stora djungeln av soulutgåvor för 7-8 år sedan så var "She Broke His Heart" en av de allra första låtarna som jag fastnade för. Just Brothers må vara mer kända för låten "Sliced Tomatoes", som Fatboy Slim så påpassligt samplade i "The Rockafeller Skank", men det blev aldrig mer fulländat än på den här singeln.

Just Brothers - "She Broke His Heart"

August 21, 2010

MOD REVIVAL


Small World - "Purple"

August 20, 2010

CANNONBALL & COLTRANE


Cannonball Adderley & John Coltrane - "Stars Fell on Alabama"

Man kan säga att detta är Miles Davis Quintet, utan Miles Davis. Wynton Kelly, Paul Chambers och Jimmy Cobb, samt hjältarna Cannonball Adderley och John Coltrane. Chicago 1959.

August 19, 2010

MY TRUE STORY


The Jive Five - "My True Story"

"WHAT AN ENCHANTING MELODY"


The Shadows - "What a Lovely Tune"

August 17, 2010

AP


Annie Philippe - "Ticket De Quai"

July 11, 2010

LOWER CALIFORNIA

Jack Nitzsche kommer alltid att bli förknippad med Phil Spector, The Wall of Sound och diverse rätt sköna soundtracks. Efter att Jack gick bort år 2000 visade det sig att det låg ett outgivet soloalbum och samlade damm, daterat tidigt 70-tal. Visst, mannen hade gett ut låtar under sitt eget namn, exempelvis instrumentallåten "The Lonely Surfer", men här skulle det röra sig om låtar med singer/songwriter-ådra. Rhino/Warner släppte således en samling med Jack vid namn "Three Piece Suite", som bland annat innehöll det material som från början var menat att utgöra soloskivan. Jag måste medge att låtmaterialet i sin helhet inte fick mig att jubla, men när jag började att riva i låtarna så slog det mig att vissa av dem var helt geniala. "Lower California" är ett typexempel på en låt som man bara vill ha mer och mer av. När jag under sommaren har legat i en trädgård i Bromma och dyrkat solen så har den varit det bästa sällskapet man kan tänka sig. Brian Wilson borde vara stolt.

July 10, 2010

DUNCAN




Duncan Browne - "Over the Reef"

Det här borde ha postats långt tidigare, men det blev väl aldrig av helt enkelt. Duncan Brownes riktiga mästerverk. Värt att hylla.

THE POPPY FAMILY

Terry Jacks, mer känd för "Seasons in the Sun", hade en gång i tiden en riktigt trevlig duo tillsammans med sin fru Susan. "Good Friends" samt några andra fina alster gick ganska bra hemma i Kanada, men snart hopade sig orosmolnen och skilsmässan var ett faktum. Men, vilken låt. O Canada!



The Poppy Family - "Good Friends"

July 6, 2010

IT WAS 53 YEARS AGO TODAY

6 juli 1957. St. Peters Church Field, Woolton, Liverpool. På scen The Quarrymen med John Lennon, 16 år. I publiken Paul McCartney, 15 år. De har inte träffats ännu, det kommer att dröja till senare samma dag när gemensamme vännen Ivan Vaughan sköter introduktionen. En kort tid senare är McCartney fast medlem i bandet, och resten är historia.

Det finns faktiskt en inspelning från den här dagen, en brusig historia men med en välbekant röst som bland annat sjunger Lonnie Donegans hit "Puttin' on the style". Håll till godo och känn historiens vingslag.



June 13, 2010

JACQUES DUTRONC & CATHERINE DENEUVE

WHO'S WHO


"Who's who in Carnaby Street & Kings Road...Pop leaders, Carnaby clicks, bouncing boutiques, hip huggers, Mary Quant, le Mini, etc...what you must know to be hip!" (1969)

June 11, 2010

GEORGE BEST

JARVIS

"If fashion is your trade
Then when you're naked
I guess you must be unemployed, yeah"

Pulp - "Underwear"

June 4, 2010

PATTY PLEASE FREE ME!



Jag hoppas att någon annan såg den fantastiska dokumentären "Guerilla - kidnappningen av Patty Hearst" för några veckor sedan. Om inte så finns fortfarande chansen om man följer denna länk. Man kan alltid räkna med SVT gällande kvalitet. Symbiotiska befrielsearmén kidnappar rikemansdottern Patty Hearst i Berkeley i februari 1974 och kalabalik uppstår. Det gör inte saken bättre att fröken Hearst efter en tid fattar tycke för gerillagruppen som håller henne fången. Ett ypperligt exempel på Stockholmssyndromet menar många. Jag är mycket tveksam. En mer detaljerad bakgrund kan beskådas här. Nu är det dessutom så att Stereo Total har spelat in nedanstående låt. En hyllning till ikonen Patty? Det låter så.



Stereo Total - "Patty Hearst"

June 3, 2010

IT'S A MAN'S WORLD

B-sida till "The Rise and Fall of Flingel Bunt". Fenomenet med att b-sidor ofta är bättre än a-sidor gör sig påmint i det här fallet. Vinylsjuan låter fortfarande formidabel.



The Shadows - "It's a Man's World"

THE ROSE MARY STRETCH

Avdelningen politiska incidenter.
Watergateskandalen är i full rullning, Nixon ligger riktigt pyrt till. Bandinspelningar innehållandes samtal mellan presidenten och hans medarbetare kommer efter långt och mödosamt arbete ut och kan användas i undersökningen. Nixon svär, fräser och är allmänt irriterad på många av inspelningarna, samt försöker vifta bort Watergateanklagelserna. Ett av banden blev extra intressant i sammanhanget.
I ett av samtalen mellan Nixon och Bob Haldeman saknas 18½ minut inspelat material. Journalister med näsor likt blodhundar anar givetvis ugglor i mossen och frågorna haglar över administrationen. Är detta ett försök att dölja presidentens inblandningen i Watergate? Fanns svaret i det nu raderade samtalet? Givetvis krävdes det en förklaring, och man fick den. Från Nixons sekreterare Rose Mary Woods. Woods ska ha suttit ner vid sitt skrivbord och kopierat samtalen på skrivmaskin. Plötsligt ringde telefonen. Under tiden att Woods sträckte sig bakåt för att ta samtalet ska hon nu ha råkat komma åt raderingsknappen på bandspelaren. Men det var egentligen ingen fara, för bandet hade stannat automatiskt så fort Woods hade släppt foten från den pedal under skrivbordet som var till för att stanna och starta bandet. Principen var densamma som på en symaskin. Problemet var att Woods hade fortsatt att ha pedalen nedtryckt, samtidigt som hon pratade i telefonen. Telefonsamtal, raderingsknapp intryckt samt foten på pedalen var kort och gott ingen bra kombination. Det hela lät inte särskilt trovärdigt, men då man ville bevisa för pressen att det verkligen var så här det hade gått till så ställde Rose Mary Woods upp framför kamerorna.





Denna trevliga ställning ska alltså Rose Mary Woods ha suttit i under sitt samtal. Det ser väldigt bekvämt ut, speciellt för en kvinna i övre medelåldern. "The Rose Mary Stretch" var för evigt inskrivet i historieböckerna, och president Nixon blev inte direkt mer trovärdig.

May 27, 2010

DEKE ARLON AND THE OFFBEATS



Deke Arlon and The Offbeats - "I'm Just A Boy"

Deke Arlon and The Offbeats och producentgeniet Joe Meek i samverkan. Låten är inspelad i Meeks legendariska hemmastudio på 304 Holloway Road.

May 22, 2010

FÖRKLARING

Den här långa inläggstorkan beror helt och hållet på att b-uppsatsen suger musten ur mig. Vi ses nästa vecka.

May 10, 2010

THE HAPPENINGS

Av någon märklig anledning tänker jag alltid på Aerospace när jag hör "When The Summer Is Through". The Happenings är knappast intressanta i längden, men som med många andra band finns det ett och annat guldkorn.



The Happenings - "When The Summer Is Through"

May 9, 2010

TINKERBELL'S FAIRYDUST

Tinkerbell's Fairydust. Hade inte detta namn tagits av dessa britter redan 1967 så hade många tweekonstellationer idag haft brutala fist fights om rätten till namnet. Var så säker. "Lazy Day" är så solsken att det nästan blir löjligt. Låten var en stor hit för Spanky & Our Gang, men jag föredrar faktiskt denna inspelning. Jag utlovar mer med detta band längre fram i veckan.



Tinkerbell's Fairydust - "Lazy Day"

THE RENAISSANCE

Det finns faktiskt två album vid namn Bacharach Baroque, ett med 18th Century Corporation och ett med The Renaissance. På det sistnämnda hittar vi en version av Burt Bacharachs kanske främsta komposition, "What The World Needs Now Is Love". Det är bara att dyrka.

APPALOOSA



Appaloosa - "Pascal's Paradox" (1969)

May 8, 2010

FOTOMAKER

Allt rotande i gamla dammiga skivbackar, alla nätter på Soulseek utan tillfredsställande resultat. Några gånger om året hittar man dock saker som väger upp allt. Fotomaker - "Where Have You Been All My Life" är ett perfekt exempel. Här har vi alltså före detta medlemmar från band som The Rascals och The Raspberries. I vanlig ordning så var det ju förbannat ohippt att låta som ett British Invasion-band70-talet, så Fotomaker fick ingen större respons för den här helt fantastiska låten. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska tycka om albumomslaget. Antingen är det oerhört estetiskt tilltalande, eller bara väldigt creepy.



Fotomaker - "Where Have You Been All My Life" (1978)

8 maj 2000

Idag är det faktiskt tio år sedan "Känn ingen sorg för mig Göteborg" såg dagens ljus. En singel som på så många vis förändrade svensk popmusik till något väldigt bra. Applåder.

May 1, 2010

OH YOKO

Vid vissa tillfällen reflekterar man faktiskt över varför Yoko Ono fortfarande är så pass hatad i Beatleskretsar. Det kan ju faktiskt bero på att människan gör stor profit på John Lennons legendstatus. Eller att hon har ställt ut Lennons kläder från mordnatten i december 1980, komplett med torkat blod. Kanske för hennes ständiga närvaro i studion under den sena delen av sextiotalet. Jag menar, människan flyttade in en säng och hängde upp en mikrofon i närheten så att hon skulle kunna uttrycka sina åsikter om inspelningarna. Hon kritiserade kompositioner signerade världens framgångsrikaste låtskrivarpar. Eller för att många menar att det var Yokos fel att bandet splittrades i förtid.
I vilket fall, det räcker faktiskt med att se denna video för att känna vrede. The Beatles jammar med Yoko Ono och resultatet är.. ja, jösses.

April 27, 2010

BO HANSSON 1943-2010





Hansson & Karlsson - "Triplets"

CHRIS BRITTON

Chris Britton från The Troggs stack iväg på en soloutflykt i samma veva som tidigare nämnda band gick skilda vägar. Resultatet blev albumet As I Am. Det här var uppenbarligen inte särskilt intressant för den stora publiken som vände ryggen åt Britton och vandrade vidare. Albumet som helhet förlorar egentligen aldrig fokus och en låt som "Why Did I Let You Go" är helt fulländad och skiner i sin sena sextiotalsskrud.

HONEYBUS #2



Honeybus - "Françoise" (BBC session)

April 26, 2010

A BLANKET IN MY MUESLI



Det var oerhört längesen jag gjorde ett mp3-inlägg. Det är stor skam. Så mitt i Honeybus-veckan så är det väl passande att göra ett nytt försök. Det blev fem fina stycken den här gången, och jag hoppas att dessa ska komma väl till pass.

Först ut är "Your Love and Mine" med Heron. Jag har nämnt Heron tidigare och den här låten går att finna på "Twice As Nice & Half the Price". Brittisk folkpop årgång 1971. Detta verk har åldrats med oerhört stor värdighet.

Sedan har vi James Taylors inspelning av "Oh Susannah", faktiskt den bästa versionen jag har hört. The Byrds tolkning är även den av hög klass, men James drar nog det längsta strået här.

Här har vi även John Lennons sista intervju, inspelad bara timmar före mordet den 8 december 1980. En öppen Lennon som avslutar med de i efterhand ödesmättade orden:

"I always considered my work one piece, whether it be with Beatles, David Bowie, Elton John, Yoko Ono, and I consider that my work won't be finished until I'm dead and buried and I hope that's a long, long time. So to me it's part of one whole piece of work from the time I became public to now. And that's the connecting point between that... and the '80s is like we got a new chance."

The Isley Brothers "My Love Is Your Love (Forever)" är en sån där fantastisk soulklassiker. Att Håkan Hellström har lyssnat på den här finns det inga tvivel om. Ni kommer att förstå från den första sekunden.

Sist men inte minst, The Originals - "The Bells". Producerad av Marvin Gaye, troligtvis sent 1969, slutligen utgiven i början av 1970.

Ladda ner här

April 25, 2010

HONEYBUS #1

Jag tror att det är på sin plats att ha en liten men ack så viktig Honeybus-vecka. Jag har i något tidigare inlägg nämnt denna vackra gruppering, men det var enbart i förbifarten. Har man haft den där förträffliga lyckan av att någon gång springa över "I Can't Let Maggie Go" så vet ni ungefär vad jag pratar om. Tyvärr så brukar det bara sträcka sig dit. Därför går vi lite längre den här gången. Ett så här kompetent band kräver sin man (eller kvinna). Och med kompetent menar jag inte något fantasilöst som, säg, Engelbert Humperdinck. Har man dessutom döpt en låt till "Baroque 'n' Roll Star" så begriper ni hur bra det här är.
"I Can't Let Maggie Go" är först ut, just på grund av den uppenbara storheten.

April 23, 2010

BEACH FOSSILS - S/T

Beach Fossils självbetitlade album släpps i slutet av maj månad, men finns redan nu hos ett fildelarprogram nära dig. Debutalbumet kan förhandsbokas på Insound.com för runt 14 dollar. Ett av årets måsten. Den där sjuanCaptured Tracks har jag lagt vantarna på, men vad hände med Woodsist-releasen som skulle komma i samma veva?

MADE IN SHEFFIELD

Vilka Made In Sheffield var är för mig en stor gåta. "Amelia Jane" finns i vilket fall med på samlingen Sweet Floral Albion. Starka rekommendationer.

April 18, 2010

ON A COLD DAY IN SPRINGTIME

Så kom den då, den nya Blur-låten. Och den lät sådär riktigt b-sidig, som jag hade hoppats på. Ett textmässigt äldre Blur, men med samma enastående tema som bara Damon & Co samt en handfull till band kan bemästra. Man namedroppar Woolworth's och Ladbroke Grove, gör några antydningar till kaffedrickande och grötätande. Det är ju så det ska vara. Och textraden "The studio, and a love of all sweet music we just can't let go" får mig att hoppas på en ny skiva i fullformat. Grattis till er som lade beslag på ett exemplar av den här återkomsten i butik i Storbritannien, just nu får man betala runt 1500 spänn på eBay.



Blur - "Fool's Day"

April 13, 2010

THE THOUGHTS OF EMERLIST DAVJACK



The Nice - "The Thoughts of Emerlist Davjack"

April 12, 2010

EDWARD BEAR

Ny Blur-singelRecord Store Day! Vilken grej, det här kan bli hur bra som helst. Nu väntar vi bara på att Graham slutar vara purken, och att Damon lägger ner det där pajasbandet Gorillaz (som inte ens var intressanta i begynnelsen). Då kan det bli ett nytt album, kanske...? Jag förväntar mig väl ingen The Universal eller en Parklife, men en liten Jubilee kanske?

Världen är väl inte direkt bortskämd med bra kanadensiska musiker. Neil Young, Joni Mitchell, ja. Lite så. Edward Bear var en liten fotnot, men relativt framgångsrika. Grannarna i syd må skratta gott, men man borde inte håna det här. "Close Your Eyes" har ett intro som doftar lite som det där briljanta solot i "In My Life". Bara det. Låten släpptes 1973, men redan då var man på väg utför och Larry Evoys flört med scientologerna gjorde knappast saken bättre. Quentin Tarantino ska ha kallat Edward Bear för "Kanadas Beatles". Helt galet, men med vissa poänger.


Edward Bear - "Close Your Eyes"

April 1, 2010

MARIO'S CAFE

Under den senaste London-vistelsen blev det även ett besök på Mario's Cafe. Mina starkaste rekommendationer. Fantasin skenade och då är det väl okej att inbilla sig att Sarah Cracknell satt vid ett bord längre in i lokalen?

Saint Etienne - "Mario's Cafe"

TOMORROW NEVER KNOWS

Jag satt nyligen fast på Stansteds flygplats i nio timmar. Det var väl inte den mest underhållande tiden i mitt liv. Rykten har florerat om att det brittiska köket förtjänar lite upprättelse, men jag vet inte. Då man beställer en bakad potatis med "cheddar cheese" förväntar jag mig mer än en stor bit ost som placeras över potatisen och sedan körs in i en microvågsugn. Det går inte riktigt att förklara den här delikatessen i ord, så jag låter bli. Restaurangens "ostmästare" fanns fångad på bild vid bordet. Han ägde ett leende så brett att människorna i Colgate-reklamen skulle ha blivit avundsjuka. Jisses.

När man satt där i ankomsthallen, uttråkad utan dess like, så kom ju den där ipoden väl till pass. Det var då det slog mig. "Tomorrow Never Knows" är makalöst mästerlig. Visst, tankarna har funnits där innan, men just då blev det oerhört uppenbart. Änglarna blåste i sina basuner, quornfärsen fick smak, Timothy Leary vaknade till liv. Brian Eno's "Music for Airports", vad tusan är det?

March 27, 2010

THE SECRET HISTORY



Det är fem år sedan My Favorite gick i graven. Fem långa år. Och jag har med förvåning inte märkt en enda skrivelse om The Secret History's debutplatta som släpptes i dagarna. Antingen har de svenska popkidsen glömt, eller så har man väl blivit för gamla för att bry sig om något så banalt som popmusik. The Secret History ÄR My Favorite, med undantag för Andrea Vaughn. En liten men dock ohyggligt viktig detalj. Som Michael Grace Jr. skrev i My Favorites avskedsbrev kort efter fröken Vaughn's avhopp, "She was the Anna Karina to my Jean-Luc Godard, the poetry in my Alphaville". Efter att ha lyssnat igenom den här nya skivan så slår det mig att det hela har fått en god fortsättning. Det är en bra skiva. Orsakerna till att jag inte blir eld och lågor kan vara flera. Kanske är den inte lika bra som My Favorite-materialet, kanske beror det på att jag är äldre och har svårare att bli exalterad över nya album. Det blir väl så.

Under My Favorite's sista Sverigespelning 2005 förekom det låtar som jag nu märker finns med på The Secret History-plattan. Det känns skönt att höra dem igen, ett halvt årtionde senare. Jag var bara tvungen att göra vissa jämförelser och hittade mappen med tidigare nämnda spelning. Ärligt talat så vet jag inte hur smart det draget var. Tydligast blir det under "Johnny Nightmare". Jag vet hur Andrea sken den där junidagen, och jag vet hur hon levererade sången. Den här låten har numera ingen Andrea. Det känns sisådär.
Äh. Fan vad trist jag är. Det är en bra skiva, punkt. Jag kommer att köpa den till slut, och jag vet att jag inte är ensam.

Michael Grace Jr., thank you dear. You are My Favorite, and i believe in you.

March 24, 2010

HERON

För det första så vill jag rekommendera Erik Lallerstedts bearnaisesås, vilken sensation. Igår gjordes det nämligen en stor upptäckt, det går att kombinera bearnaisesås med fiskpinnar. När man tänker efter så faller det sig ganska naturligt, det ser ju rätt schyst ut tillsammans, rent estetiskt.
Annars.
Brittisk folkrock är supertrevligt, faktiskt. Det finns en rejäl gruva att leta guldklimpar i, man måste bara se förbi Fairport Convention och sådant där annat bra. Bandet Heron blev i vilket fall signade till bolaget Dawn. Dawn var ett systerbolag till Pye Records, och ledningen på Pye tänkte väl bli lite hippa och startade då Dawn som skulle släppa lite mer musik från det progressiva hållet. Heron's andra album med titeln Twice As Nice & Half The Price släpptes 1971 och spelades in utanför ett litet hus på landet i Devon, England. Ja, albumet kom bokstavligt talat till utomhus, vilket bara det är helt makalöst intressant. På delar av albumet kan man höra fågelsång och hur vinden blåser i träden. Den här skivan ska egentligen avnjutas i sin helhet, men jag plockar ut min nuvarande favorit, "The Devil". Njut.


March 12, 2010

KLASSIKER

Morsan, Fjant och Snark. Epic.

March 11, 2010

ALBUMOMSLAG I TIDEN

Kevin Rowland - My Beauty (1999)

ALBUMOMSLAG I TIDEN

Fairport Convention - Unhalfbricking (1969)

March 7, 2010

DU KÄNNER ATT DU MOGNAT, MEN KNAPPAST BLIVIT YNGRE

Oscarsgalan bankar på dörren och de två första timmarna på den röda mattan är faktiskt höjdpunkten. Allt flyter på i maklig takt, ibland avbrutet av någon fåntratt med påfrestande attityd. Nog om det.

Jag sprang över David Shutrick för en tid sedan. Jag hade helt glömt bort den mannen. Popmusikens kulturyttringar under det allra tidigaste 90-talet sträckte sig till Jakob Hellman. Gott så. Shutrick sågs väl som någon slags copycat. Andra svenska band lät ganska mycket som akademiska överliggare som mest låg på marken i något grönområde och kisade mot solen. Pontus & Amerikanerna var ju dock väldigt bra, bitvis. "Godmorgon Columbus" och "Min bror och jag" är fortfarande riktigt bra låtar, men många har nog glömt den lilla hiten som gick under namnet "En blå dag". Huruvida det här är hyperintressant idag är väl diskutabelt. Men istället för att gräva i gamla källare efter förlorade låtar som aldrig fick en chans, typ någon skittrist platta med Vashti Bunyan, så väljer jag att hylla det uppenbara. För det här är uppenbart bra pop. Vare sig det handlar om P&A, David Shutrick eller en blå container.


David Shutrick - "Blå Container"


Pontus & Amerikanerna - "En Blå Dag"

January 17, 2010

(00-TALET) PLATS 10-01

Då var vi framme vid det sista inlägget i den här serien över 00-talets bästa låtar. Över en månad efter att jag egentligen skulle vara färdig. Det finns många orsaker till detta, men datorproblem kan väl nämnas. Stora sådana. Men det blev en lista till slut. 100 låtar. 100 låtar som har betytt mer än alla andra. Jag är nöjd. Det dröjer nog dock ett tag innan jag gör en liknande igen, då det är väldigt tidsödande. Jag satt och räknade antalet timmar för en tid sedan, men stannade när det blev alltför skrattretande. Jag hoppas i vilket fall att jag har roat någon, och att listan inte framkallar allt för många huvudskakningar. Over and out.


10. My Favorite - "The Black Cassette" (2001)



My Favorite var ett av de där banden som man älskade förbehållslöst. Allt The Faves stod för romantiserades bland hardcorefansen. Personligen ett av de mest betydelsefulla banden som någonsin har existerat. Jag såg My Favorite en varm eftermiddag i Teaterladan i Hultsfred 2005. Det var hela det årets viktigaste spelning. En kort tid senare fanns bandet inte mer. Musik av den här klassen dyker upp en eller två gånger per decennium, max.

Minnesvärt:
"I worked as a drug store clerk
I would bring him cigarettes

and listen to the black cassette,

listen to the black cassette
".


09. Veronica Maggio - "17 År" (2008)



Ett textmässigt mirakel. Jag hade väldigt svårt för Veronica Maggio i början, när "Dumpa mig" rullade flitigt i radio. Men den här låten, om ett par vilsna ungdomsår i Uppsala, fick mig på fall direkt. Jag och Veronica Maggio är jämnåriga, så det kan vara en nostalgikänsla som tar överhanden här. Det spelar dock inte någon roll överhuvudtaget. Det är så här musik ska kännas.

Minnesvärt:
"Valborgskaos på stora torget
Rackarberget ’95
vi bodde högst upp
vad mer vill du veta
jag berättar vad som helst".


08. Håkan Hellström - "Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg" (2000)



Det var någonstans här det började. Min enormt starka kärlek till svensk popmusik. Innan Håkan Hellströms debut gav mig världens fetaste käftsmäll hade jag sedan jag var 14 år i princip enbart lyssnat på 60-talspop. Snarare överdoserat det. När alla andra 15-åringar hängde i gäng så satt jag vid vinylspelaren och spelade skiva efter skiva med den bästa musiken som någonsin skapats. Så var det i många år, jag gick igenom hela gymnasiet med The Beatles i huvudet. Sen kom hösten 2000 och en kille från Göteborg levererade en debutskiva som inte var av denna värld. "Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg" är en helt odödlig låt, en låt som är så mycket mer än bara musik. Det finns ingen anledning att försöka förklara det här i ord för ni vet precis vad jag menar.

Minnesvärt:
Allt. Exakt allt. Men raderna "Det var en kväll på ett diskotek/Och jag följde varje hennes danssteg/Vi kanske ses det finns en chans på en spårvagn nånstans" är så hellströmskt geniala.


07. The Solids - "Hey Beautiful" (2007)



Signaturlåt för tv-serien "How I Met Your Mother". Det här låter väl mer 90-tal än 00-tal, och ändå känns det helt rätt. En uppdaterad version helt enkelt. Fantastisk serie, fantastisk låt. Det här är legen... wait for it... dary!

Minnesvärt: 02:20 och framåt.


06. M.I.A. - "Paper Planes" (2007)



Klockrent. Dansgolvets guldkorn.
Jag uppskattar inte alls många av M.I.A.s låtar i övrigt, men den här är så given. Rakt in på topp 10.

Minnesvärt:
"Bam-bam-bam-bam!"


05. Broder Daniel - "Shoreline" (2003)



Jag har här valt att använda Luuk-framträdandet 2001, den absolut bästa versionen av Shoreline. Håkans kör, det genuina drivet, en tid då Henrik Berggren fortfarande såg riktigt bra ut. Det skulle dröja ytterligare två år innan "Shoreline" släpptes officiellt. Men den där kvällen hos Luuk är legendarisk. Jag minns att kronprinsessan Victoria medverkade i samma program. Jag satt i Carl-Johans dåvarande lägenhet på Länsmansgatan i Skövde och bevittnade den största comebacken i svensk musikhistoria. Jag har aldrig varit med om att en låt varit så självklar som "Shoreline" var just den kvällen. "Luuk-Shoreline" blev sedan landets mest spridda bootleg. Albumversionen är inte ens i närheten av att vara så här fantastisk, den är alldeles för polerad.

Minnesvärt: Allt.


04. Riviera - "I See The Morning In Your Eyes" (2001)



Det var inte längesedan jag återupptäckte den här låten. Det finns många skivor i hyllan som man aldrig lyssnar på, och samlingen "Afternoon tea music: Green note tea" är väl inte den mest välspelade. Här kan man i vilket fall finna "I see the morning in your eyes", en poplåt som uppfyller alla krav för att rankas så här högt. Det här är njutning. Dessutom är man från Tyskland, bara det.

Minnesvärt: Det ljuva livet.


03. The Radio Dept. - "Let Me Have This" (2005)



Det här är faktiskt det vackraste och det bästa som Radio Dept. någonsin gjort. Sista låt på ep:n This Past Week. Eftertänksamt och bedårande. Om detta varit radioavdelningens sista släpp så hade låtordningen varit i samma kaliber som på Abbey Road, med "The End" i åtanke. Vilken briljant produktion. Det här är långa nätter.

Minnesvärt: Stämningen.


02. The Libertines - "Music When The Lights Go Out" (2004)



Årtiondets näst bästa låt. Det är få musikstycken som jag haft en sådan här kärleksrelation till, det släpper aldrig. Den perfekta lyriken om något som går i kras. Det är väl inte helt otroligt att texten i själva verket handlar om Pete och Carl, men applicera det på vad som helst. Det fungerar. The Libertines riktiga storverk.

Minnesvärt:
"Well, I'll confess all of my sins
After several large gins".


01. Håkan Hellström - Nu Kan du Få Mig Så Lätt" (2000)


Den allra bästa låten från det förra årtiondet, och den bästa låten på svenska någonsin. Helt utan tvekan. Jag skulle kunna skriva ut hela låttexten här bara för att vara övertydlig, men jag anser inte att det är nödvändigt. Redan där är den nummer ett, och då har vi inte ens kommit till själva musiken. "Nu kan du få mig så lätt" är det perfekta exemplet på musik som berör, och jag tvivlar på att det någonsin kommer att släppas en låt som KÄNNS så här mycket igen. Videon är dessutom min absoluta favorit, och då skärmar jag inte ens av det till 00-talet. I min värld så var den här låten 00-talet, och det var från första början omöjligt för någon annan att knipa den här förstaplatsen. Jag skulle kunna fortsätta att kasta superlativer över denna skapelse, men det behövs egentligen inte. Jag tror att många med mig förstår varför den innehar den här placeringen och varför den är en av musikhistoriens allra bästa låtar.

Minnesvärt: Behöver jag ens...?

January 10, 2010

(00-TALET) PLATS 20-11

20. Florence Valentin - "Spring Ricco" (2009)



Jag hade någon egenpressad singel med Florence Valentin någon gång i början/mitten av decenniet, sen föll allt i glömska. Tills "Spring Ricco" dök upp. Ett av få band som utvecklats till det bättre under 00-talet.

Minnesvärt: Refrängen sitter som ett smäck, tillsammans med textrader som "King Island är rena Kingston nu" och "Ungar på skolgården leker Firman boys".


19. Club 8 - "Spring Came, Rain Fell" (2002)



Även fast titeln varit annorlunda så hade den här låten ändå symboliserat blöt och varm asfalt efter ett riktigt vårregn. Man kan ta på den känslan, jag lovar. Club 8 är som en berg-och-dalbana, men det här är mästerligt.

Minnesvärt: Stämningen.


18. Noir Désir - "Le Vent Nous Portera" (2001)



Efter att ha kikat igenom ett gäng andra listor över 00-talets bästa låtar så måste jag medge att det är med viss förvåning som jag saknar den här i de allra flestas urval. Frankrike kan också, tvivla icke. Det är inte bara Serge Gainsbourg som räknas bland snigelätarna.

Minnesvärt: Melodin som fastnar likt inget annat.


17. Honeydrips - "Hej då Karolin" (2007)



Mikael Carlsson gav mig en positiv överraskning med den här helt miserabla låten. Och det menar jag med ett positivt undertryck. Kan det bli mer hjärtekross och tandgnissel?

Minnesvärt: Texten, och melodin från himlen.


16. Laakso - "Long Beach" (2003)



Laakso's Long Beach EP är än idag mitt enda inköp med gruppen. Det räcker gott och väl, det jag har hört av det resterande materialet har inte varit någon ögonbrynshöjare. Mitt gamla talesätt gällande att nästan alla band är som allra bäst där i början står sig gott i det här fallet.

Minnesvärt: "I will never leave until the day I do".


15. The Radio Dept. - "Why wont you talk about it?" (2003)


När Radio Dept. i och med sin första fullängdare Lesser Matters levererade den här bomben så var jag fast. Det här är grandiost. Många människor som inhandlade Lesser Matters 2003 kom tillbaka till affären och ville byta till sig ett nytt exemplar. Det skeva skränet måste ju bero på någon slags felpressning. Så var det inte, och det är jag oerhört glad för.

Minnesvärt: Aldrig har så mycket ljud bildat en så självklar helhet.


14. Håkan Hellström - "Minnen Av Aprilhimlen" (2002)


Vilken makalös låt det här är. Jag minns en radiointervju med Håkan i P3 inför den andra skivan. Förresten så vet jag inte hur långt i processen man hade kommit, skivan var säkert flera månader bort eftersom Håkan och Timo precis hade börjat lägga demos på en portastudio. Håkan fick frågan om han kunde berätta något om de nya låtarna, och började då att prata om en låt som "ska bli väldigt rolig att spela live, speciellt i april". Då kunde jag inte i mina vildaste fantasier förstå hur bra det skulle bli.

Minnesvärt: En text som slår det mesta, komplett med Pavement-lån. Och inte bara texten, allt är perfekt.


13. Days - "Simple Thing" (2008)


Det kommer inte lika bra musik från Göteborg längre, men när Days dök upp och lät som en bortglömd Sarah-singel var det bara att gå ner på knä och tillbe västkusten än en gång. "Simple Thing" fick mig att tro på popmusik igen.

Minnesvärt: Den skimrande gitarren, de lena tonerna.


12. The Bear Quartet - "Put Me Back Together" (2003)


Jag var inte så peppad på Angry Brigade när den kom 2003. Jag borde dock ha varit det. Jag ser den idag som The Bear Quartets sista riktigt bra skiva, innan man började nojsa in på det elektroniska. "Put me back together" är en modern klassiker.

Minnesvärt:
"We were on a class trip, snow! we yelled and ran
nothing too eccentric, I never saw the ban".


11. Hip Whips - "Stay With Me Forever" (2003)



Det var det här soundet som jag saknade under 00-talet. Hip Whips spelade den här låten i slutet av ett Musikbyrån-program, live i studion. Jag har för mig att det var Musikbyrån, men det kan ha varit Studio Pop också. Nej, Musikbyrån. Jag blev helt såld och beställde skivan samma kväll. Klass.

Tillägg: Jag fann Musikbyrånklippet precis innan jag skulle publicera det här inlägget, och det är lika bra som jag minns det. Njut.

Minnesvärt: Orgelromantiken.