FALSO MOVIMENTO

LORD'S

Om man tar Jubilee Line och går av vid St John's Wood är det svårt att undgå skylten som visar vägen till Lord's Cricket Ground. Likaså när man vandrar längs med Baker Street. Lord's Cricket Ground. Det låter så jävla vackert, nästan mytiskt. Jag har aldrig sett en match i cricket, ryktet gör ju gällande att en sådan pågår i flera dagar. Detta lärde man sig redan som barn när man läste Asterix. Så långa matcher verkar påfrestande, det känns mer som en livsstil. Jag har fortfarande inte besökt Lord's, eller ens passerat utanför.

Men titta. Titta på det här fotot. Det är så utsökt. Läktaren går under namnet The Pavilion och härstammar från sent 1800-tal. I denna byggnad ligger det legendariska The Long Room, och beskrivs så här: "Players walk through the Long Room on their way from the dressing rooms to the middle. The walk from dressing room to cricket field at Lord's is notoriously long and complex. On his Test debut in 1975, David Steele got lost 'and ended up in the pavilion's basement toilets'".

Ett helt äventyr.

LILLA LOVIS - "MAN MÅSTE TESTA ALLT"

I somras önskade jag mig ett snabbt släpp av "Man måste testa allt" med Lilla Lovis. Det var i den vevan som det fantastiska klippet från Jazzhuset dök upp på Youtube. Har man inte hängt med bland mina inlägg så kan detta beskådas här. Det tog några månader, men den släpptes sedan som b-sida på "Brudar med små pattar kan dra åt helvete"-singeln. Problemet kvarstod dock då min vinylspelare stod nedpackad och hade en ojordad kontakt som verkligen inte ville in någonstans. Men nu, tack vare Lovis Facebook-grupp så kom jag i kontakt med en trevlig man som löste mina problem. Så här är den till slut. En ren fröjd.

FÖRRESTEN...

Den 24 mars ska undertecknad stiga in i Abbey Roads Studio 2. Hur märkligt är inte det?

RAGA

Just nu uppskattar jag albumet "Raga" med Seventh Sons väldigt mycket. Inspelat 1964 men släppt först 1968. Ett album som är långt före sin tid. Ett knappt år efter inspelningsdatum började de indiska influenserna på allvar komma in i popvärlden, även fast det fanns vissa föregångare, som Seventh Son. Det är bolaget ESP-Disk som släpper sådana här godbitar. Jag gillar till och med omslaget, fastän det ser ut som att Mike Love står i mitten.

BILLY J

Vill dela med mig av detta fantastiska foto på Billy J. Kramer. Jag vill tro att han vid fototillfället tillbringar dagarna på skidorten Courchevel, tillsammans med jet set-människor från Chelsea. Egentligen huserar han säkert i någon avkrok i Skottland.

THE GIRLS

Jag har tänkt på The Shadows en hel del den senaste tiden. Jag har aldrig träffat någon under 30 som gillar Hank och grabbarna. Det är ganska märkligt. Eller, det kanske det inte är. Det stereotypa Shadows-fanet blir helt till sig av illröda gitarrer, diskuterar gärna Burns-instrument och är född före 1952. The Shadows är heller inget band som man revolterar med. "Nu ska jag spela Wonderful Land på högsta volym i mitt pojkrum och visa vilken rebell jag är". Det fungerar inte riktigt. Jag har gillat The Shadows sedan jag var 14-15, jag tror att det som hos många andra var "Apache" som gjorde susen. Jag såg Hank Marvin i Göteborg en gång för 12 år sedan, bilresan ner mot västkusten genomfördes tillsammans med min farbror samt Tibros galnaste skivsamlare. Vi ska inte prata mer om den sistnämnde just nu, men anekdoterna skulle kunna flöda. Ep:n ovan inhandlade jag, om jag minns rätt, på en skivmässa i Jönköping i slutet av 90-talet. På den finns "The Girls" som är typiskt shadowsk. En melodi lika lätt som sockervadd.

GEORGE

George Harrison har varit borta i 10 år. Det är märkligt det här med tid. Jag var då 20 år, och fick det bekräftat av min far efter att ha sovit långt in på dagen. Det var väntat, om jag minns rätt så var bland annat George Martin ute i media dagarna innan och redogjorde för läget och att det egentligen bara var att vänta. Den sista tiden var fylld med galenskaper, som läkaren på sjukhuset som bad den döende George att signera en gitarr varpå Harrison endast har krafter nog att svara "I do not even know if i know how to sign my name anymore". Läkaren gav inte upp där utan guidade Harrisons hand med orden "Come on George, you can do this. G-E-O...". Spöstraff på det. Det fanns även fina stunder, som när Paul McCartney kom på besök, och de två höll varandras händer. Eller som mötet med Ringo Starr. Ringo berättade för George att han var tvungen att åka till flygplatsen för att resa till sin dotter som var inlagd på sjukhus. Repliken på detta blev, "Do you want me to come with you?". Otroligt.

I och med detta funderade jag lite på vilken låt som jag skulle vilja posta i det här sammanhanget. Det finns ju ett par alternativ. I slutändan blev det bara det jag kände för stunden. "Window, Window" är en låt som endast spelades in som demo till All Things Must Pass-albumet, det existerar med andra ord inget officiellt släpp i dagsläget. Harrison satt alltså i studion en vårdag 1970, tillsammans med galenpannan Phil Spector, och drog igenom låtar som skulle kunna passa in på albumet. Spector behövde dessutom höra vad det var han skulle arbeta med. Om jag har förstått det rätt så har inte Harrison någon vetskap om att Spector spelar in denna session, men idag kan vi väl vara ytterst tacksamma över att så var fallet.

SOME OF YOUR LOVIN'

Under alla dessa år har jag nog aldrig nämnt Dusty Springfield här. Det känns lite illa. "Some of Your Lovin'" är skriven av Goffin/King och släpptes 1965. Dusty hade en enorm katalog att plocka ur, men jag undrar om inte denna pärla är det allra bästa.

VIDEOINLÄGG # 4

Det här inlägget spelades in under någon slags feberyra. Jag ber om ursäkt för detta.

ÅTERKOMSTEN

Jag har inte skrivit ett enda inlägg sedan i augusti. Jag vet inte om jag någonsin har haft ett så långt uppehåll, och då har jag ändå haft den här bloggen sedan 2006. Brist på motivation, orsaken är väl ganska flytande. I vilket fall så hade jag tidigare i höstas planer på att lägga den här sidan på is.

Men, så blir det icke. Det är snart dags igen. A new beginning.

VIDEOINLÄGG # 3

Ett snabbt litet videoinlägg, hoppas att det smakar. Återkommer senare i veckan med en specialare.

THERESA LINDSEY - "GOTTA FIND A WAY"

Correc-tone 5840 (12/1963)

CHUCK BERRY VS. YOKO ONO

Någonstans på vägen belönades Yoko Ono med världens största ego. Chuckens min vid 01:20 är obetalbar.

VIDEOINLÄGG # 2

Den här gången pratas det om tre låtar istället för två. Och sommartemat kan vi nog glömma, det känns redan som att jag har förstört det upplägget.

Jag vill dessutom tillägga att jag blir smått galen på mina redigeringsprogram som trots att jag filmar i HD-kvalitet alltid smyger in något irriterande moment. Den här gången är det ljudet som känns lite hackigt. Men det vara bara att välja på lite hackigt ljud eller ljud helt i ofas med det visuella. Jag ber om ursäkt för detta och skall snart kolla upp någon slags lösning.

WHAT A WAY TO DIE

Ola & The Janglers uppträder 1968 i tv-programmet Soffan, lett av Robert Broberg. Med sig har man ett verk som till en början låter olovligt mycket som "A Whiter Shade of Pale". Men det är helt makalöst. Om någon sitter inne med mer info om den här låten så tar jag gärna emot den. Kompositörer skall vara Weiss & Schlaks. Jag hoppas verkligen att det finns en annan version som åtminstone fick chansen att hyllas i USA och Storbritannien. Det skulle gräma mig innerligt om detta bara lanserades inrikes.

VIDEOINLÄGG

Okej. Jag försökte mig på ett videoinlägg. Mitt bemästrande av teknik och finess gällande sådana ting är säkerligen inte helt till belåtenhet, men jag uppskattade formen. Håll till godo, det kommer nog fler.

LILLA LOVIS

Nya låtar med Lilla Lovis har varit en snackis ett tag nu, men det ser oerhört lovande ut. På spelningen på gamla goda Jazzhuset i Göteborg framfördes ett nytt alster med det förmodade namnet "Man måste testa allt". Musikaliskt sett kan det vara hennes främsta låt hittills. Den kommande videon beskrivs som "naturromantisk och dystopisk" och det är bara att hålla tummarna för att det är tidigare nämnda låt som projektet gäller. Äntligen.

SWING OUT SISTER - "LOVE WON'T LET YOU DOWN"

SERGEANT FRIDAY, CHARLIE CHAN AND BOSTON BLACKIE

Den siste originalmedlemmen, och grundaren av The Coasters, Carl Gardner, har gått ur tiden. The Coasters är en av de där grupperna som alltid har känts så där snuskigt genuina. "Three Cool Cats" är en låt som jag egentligen spelar alldeles för ofta, speciellt som min käresta får dåliga vibbar av texten. "Searchin'" är ett annat mästerverk, signerat Leiber & Stoller. The Coasters släppte låten som singel våren 1957. Bland annat for det då okända bandet The Quarrymen över halva Liverpool då det enligt ryktesvägen fanns en kille som hade singeln i sin ägo. Om jag har förstått det rätt så snodde man skivan från den unge mannen och gav aldrig tillbaka den igen. Jag förstår dem.