(Sedan 2012 har jag jobbat med en spellista på Spotify. Den här spellistan innehåller, subjektivt, världens bästa låtar. Fram till våren 2017 var det en 500-lista. När sommaren började glida över i höst hade den blivit en 1000-lista. Jag tyckte väl helt enkelt att det blev en större utmaning om jag dubblade antalet.
Det finns egentligen bara två regler. Spellistan ska alltid innehålla 1000 låtar, varken mer eller mindre. Eftersom listan är levande så läggs det till låtar då och då. Om det läggs till en låt, tas en annan bort. Regel nummer två innebär att en artist/ett band får ha med max 10 låtar i listan.
Låtarna som kommer att ligga under rubriken ”En av världens tusen bästa låtar, ja, det är sant” finns alla med i 1000-listan. Jag trycker helt enkelt på shuffle, ser vad som händer, och författar sedan ihop ett inlägg om just den låten.
Spellistan kan nås via den här länken.)
The Kinks - ”End of the Season” (1967)
Something Else by The Kinks är mitt solklara val när det gäller favoritalbum med The Kinks. Släppt i september 1967, just när the Summer of Love går över i höst. Det finns ett fåtal album som är rakt igenom höst för mig, Unhalfbricking med Fairport Convention, det mesta med Nick Drake och särskilt Something Else. Det är ungefär 20 år sedan jag köpte albumet på cd, då som tonåring. Jag föll som en fura. Jag faller nog fortfarande.
Albumet är fullt av små historier kring en rad olika karaktärer, just det där historieberättandet som Ray Davies var/är så duktig på. Alla låtar förutom just ”End of the Season” är inspelade mellan hösten 1966 och sommaren 1967. ”End of the Season” spelades in i april 1966.
Jag ser det här spåret som en nyckellåt, så typisk för albumets helhetskänsla. Låten skulle kunna ses som en parodi, en 20-talspastisch, om den hade spelats in av vilket annat band som helst. I händerna på The Kinks blir den känslig och svävande, fylld av mästerlig melankoli.
