TRACEY ULLMAN

Det var Kirsty MacColl som skrev "They Don't Know", men det var först när Tracey Ullman släppte den på sitt album You Broke My Heart in 17 Places som låten fick uppmärksamheten den förtjänade. Här i Sverige är den även känd som en av låtarna Moneybrother tolkade på plattan Pengabrorsan, då under namnet "Dom vet ingenting om oss". Och vem dyker upp 2:33 in i videon? What's not to love.

THAT BOOZY ENGLISH DAY AT THE BRIGHTON RACE COURSES, THE WIND BLEW MY SKIRT UP AND IT FRIGHTENED THE HORSES

För några dagar så köpte jag en box med Bonzo Dog Doo-Dah Band. Kanske mest kända för sin medverkan i Magical Mystery Tour med låten "Death Cab For Cutie", en titel som ett visst band tyckte var käckt att använda som namn. Sedan har man ju även klassikern "I'm the Urban Spaceman" där Paul McCartney står som producent tillsammans med Gus Gudgeon. Jag kom under gårdagen på att Bonzo Dog Doo-Dah Band är utmärkt diskmusik. Testa någon gång. Här följer i vilket fall en av mina favoriter med Bonzo Dog Band (man hade vi det här laget kortat ner namnet). Namnet är "We Were Wrong" och går att hitta på albumet Keynsham från 1969. Bonzos var alltid så tongue-in-cheek, det är väl bara förnamnet, men här håller man sig på mattan ganska väl. "We Were Wrong" måste väl ändå klassas som någon slags 50-talspastisch, men en mycket imponerande sådan.

GRATTIS MACCA 70 ÅR

SHANE FENTON FOUND GOD ON A TRAIN TO WATERLOO

Det finns så mycket att säga om det här här banala men halvt komiska klippet från filmen Play It Cool. Kanske inte egentligen så mycket om klippet i sig, utan snarare om historierna som omger det.

Låt oss börja med en ung man vid namn Johnny Theakstone. Johnny Theakstone ingick i bandet Johnny Theakstone and the Tremolos. 1960 ändrade man sitt namn till Shane Fenton and the Fentones och skickade in en demo till BBC för att få chansen att medverka i ett musikprogram. Det är nu som Johnny Theakstone avlider av reumatisk feber endast 17 år gammal. Jag har letat efter foton på Theakstone utan att finna ett enda. Jag har letat efter inspelningar med honom utan hitta något alls. Det är ett oerhört tragiskt och fascinerande livsöde. Kan någon hjälpa till med att hitta ovanstående material vore jag oerhört tacksam.

I vilket fall, Shane Fenton and the Fentones blir inbjudna av BBC för en audition. Men man har inte längre någon Shane Fenton efter Theakstones bortgång och man har dessutom beslutat att lägga ner bandet. Johnny Teakstones mamma vill dock att man ska fortsätta som en hyllning till sonen. Hon vill även att bandnamnet förblir Shane Fenton and the Fentones. Så får det bli. Bernard Jewry blir ny sångare och man säkrar ett skivkontrakt och blir faktiskt ganska framgångsrika. 1973 tar Jewry namnet Alvin Stardust och blir en än större stjärna, nu solo.

Min favoritanekdot gällande Stardust är den när han blir totalfrälst under en tågresa till Waterloo. Under den 40 minuter långa tågresan fick han i sin kupé kontakt med en grupp kristna individer. När tågets städare vid ankomst började gå igenom vagnarna fann man Stardust och och hans nya vänner sittandes på knä mitt inne i en bön. Stardust går sedan hem till sin fru och berättar att han har funnit Gud. Karln som redan innan var ett pain in the ass har nu steppat på sin kärestas nerver lite väl länge och skilsmässan är ett faktum.

02:12 in i klippet ovan hoppar Billy Fury upp på scenen där Shane Fenton and the Fentones huserar. Billy Fury föddes som Ronald Wycherley i Liverpool och hade stora framgångar från 1950-talet in i det tidiga 60-talet. Under sina sista år i livet bodde han på samma gata som Paul McCartney, i St Johns Wood i London. Vid Londonbesök brukar jag alltid besöka denna gata vid namn Cavendish Avenue. Paul McCartney verkar inte bruka huset särskilt ofta numera då det alltid ser relativt obebott ut. Några meter därifrån ligger Furys bostad, uppmärkt med en blå minnestavla, så kallade blue plaques, som man kan se lite varstans i London. Fury drabbades av reumatisk feber som barn och hade stora hälsoproblem sedan dess. Detta gjorde att han 1983 kollapsade i hemmet på Cavendish Avenue och avled senare samma dag.

Vi har alltså Johnny Theakstone som 17 år gammal dör av reumatisk feber. Shane Fenton and the Fentones skaffar en ny sångare, Bernard Jewry, som bara ett par år senare får scenen invaderad av Billy Fury som även han dör i följderna av reumatisk feber. Och mitt i allt detta står denne Bernard, som sedan byter namn till Alvin Stardust och finner gud under en tågresa till Waterloo. Ibland är musikhistorien så oerhört fascinerande.

Billy Fury

TAKE IT EASY NANCY

The Beach Boys framträdande igår blev lite av ett antiklimax. Trevligt, men inte så mycket mer. Mike Love hade en The Beach Boys-keps på sig. Om man nu är medlem i The Beach Boys ska man för tusan inte ha en keps med sitt eget bandnamn på.
Den här mannen var dock ytterst trevlig. Här i ett intimt ögonblick med Lady Gaga.

GEORGE

George Harrison har varit borta i 10 år. Det är märkligt det här med tid. Jag var då 20 år, och fick det bekräftat av min far efter att ha sovit långt in på dagen. Det var väntat, om jag minns rätt så var bland annat George Martin ute i media dagarna innan och redogjorde för läget och att det egentligen bara var att vänta. Den sista tiden var fylld med galenskaper, som läkaren på sjukhuset som bad den döende George att signera en gitarr varpå Harrison endast har krafter nog att svara "I do not even know if i know how to sign my name anymore". Läkaren gav inte upp där utan guidade Harrisons hand med orden "Come on George, you can do this. G-E-O...". Spöstraff på det. Det fanns även fina stunder, som när Paul McCartney kom på besök, och de två höll varandras händer. Eller som mötet med Ringo Starr. Ringo berättade för George att han var tvungen att åka till flygplatsen för att resa till sin dotter som var inlagd på sjukhus. Repliken på detta blev, "Do you want me to come with you?". Otroligt.

I och med detta funderade jag lite på vilken låt som jag skulle vilja posta i det här sammanhanget. Det finns ju ett par alternativ. I slutändan blev det bara det jag kände för stunden. "Window, Window" är en låt som endast spelades in som demo till All Things Must Pass-albumet, det existerar med andra ord inget officiellt släpp i dagsläget. Harrison satt alltså i studion en vårdag 1970, tillsammans med galenpannan Phil Spector, och drog igenom låtar som skulle kunna passa in på albumet. Spector behövde dessutom höra vad det var han skulle arbeta med. Om jag har förstått det rätt så har inte Harrison någon vetskap om att Spector spelar in denna session, men idag kan vi väl vara ytterst tacksamma över att så var fallet.