August 22, 2012

"THIS IS JOHNNY RHYTHM JUST SAYING GOOD NIGHT TO YER'S ALL AND GOD BLESS YA'S"



Jag kan bli oerhört fascinerad av "What if"-historier. Historier om hur saker och ting hade sett ut om vissa skeenden aldrig hade ägt rum. Mordet på John Lennon den 8 december 1980 är en av alla dessa som ofta upptar min tid. I det här fallet finns det så många om och men att allt enbart blir fria spekulationer, men det finns viss information att utgå ifrån.

Lennon hade skrivit "Nobody Told Me" och spelade in en demo under Double Fantasy-sessionerna. Han ville dock ge bort låten till Ringo Starr och hade bokat studiotid till sig själv och Ringo i februari 1981. Den skulle ingå på Ringos kommande skiva och Lennon skulle producera. Efter Lennons död hade inte Ringo hjärta att spela in den. Istället hamnade låten på den postumt utgivna Milk and Honey.

En turné var planerad för våren 1981, enligt uppgift skulle den starta i Japan för att sedan nå USA samt Europa. John lämnade England hösten 1971 och återvände aldrig, inte ens på ett kort besök. Turnén hade med största sannolikhet handlat om både John och Yoko, på samma sätt som Double Fantasy-albumet var en dialog mellan dem. John hade spelat en del The Beatles-låtar, men i helt nya versioner. Under sin sista tid pratade han en hel del om att han inte var nöjd med hur det gamla materialet hade producerats. Han hade inte haft någon regelrätt turné sedan The Beatles sista spelning på Candlestick Park i San Francisco 1966. En turné som soloartist blev det aldrig tal om. Det sista liveframträdandet ägde rum 1975, fem år före sin död.

Utanför the Record Plant, november 1980.

Projektet som 1995 släpptes under namnet The Beatles Anthology var i rullning redan under 1980. Anthology-projektet resulterade som bekant i tre cd-boxar, en dokumentär och två "nya" The Beatles-låtar, baserade på Lennons demo-inspelningar av "Free As A Bird" och "Real Love" som resterande beatlar färdigställde. 1980 var planen att dokumentären skulle heta "The Long And Winding Road". Som avslutning skulle The Beatles spela nytt material och på så sätt återförenas. Alternativt skulle man spela in instrumentala partier som sedan skulle placeras i själva dokumentären.

Hade 80-talet idag setts som Lennons svarta hål? Många produktioner under den här perioden är som vi vet ganska avskyvärda. En The Beatles-återförening med en riktigt smaklös 80-talsproduktion hade kunnat förstöra bandets musikaliska arv.
Jag tror dock att John Lennon hade trixat sig igenom 80-talet på ett förvånansvärt bra vis. Han älskade tv och hade antagligen omfamnat MTV. Vilka videor det hade kunnat bli. Vid tiden för sin död lyssnade han mycket på new wave och kallade B-52's debutalbum sin favoritplatta.
Den sista kvällen, bara en kort stund innan Mark David Chapman kommer att tömma sin revolver i John Lennons överkropp, mixar John och Yoko låten "Walking on Thin Ice". Gitarrpartierna i den här låten kan vara det mest uppseendeväckande Lennon spelade in, en föraning om vad som skulle komma.

John och Yoko, 3 december 1980.

Bara timmar innan sin död gav John, tillsammans med Yoko, även en intervju till Dave Sholin på RKO Radio. Följande citat från den här intervjun, inspelad i The Dakota Building under tidig eftermiddag den 8 december, är i efterhand djupt deprimerande, men förstärker bilden av en man som efter 5 års tystnad är redo att ta sig an omvärlden ännu en gång.

"I'm really talking to the people that grew up with me. Here I am now. How are you? How's your relationship going? Did you get through it all? Wasn't the 70s a drag, you know? Here we are. Well, let's try and make the 80s good, you know?

I've always considered my work one piece whether it be with Beatles, David Bowie, Elton John or Yoko Ono. And i consider that my work won't be finished until I'm dead and buried and i hope that's a long, long time."

Lyssna bara på "Walking on Thin Ice". Det förekommer en utgåva av den där man hör Lennon säga: "I think you just cut your first number one, Yoko". Han skulle få rätt. Det dröjde 23 år, men 2003 toppade "Walking on Thin Ice" den amerikanska danslistan. John Lennon lyssnade mycket flitigt på den dagarna innan sin död och bar på en kassett med en demoinspelning av låten när han kollapsade på golvet i The Dakotas lobby.
Gitarrpartiet som startar vid 01:18 är med facit i hand så kallt och så olycksbådande. På samma gång är det ljudet av en vacker dröm.


John Lennon, 8 december 1980. Fotot taget i ett av fönstren inuti The Dakota, med utsikt över Central Park.

2 comments:

aliciasivert.se said...

Sebastian! Det här gav mig gåshud. Du är fantastisk som kan låta fantasin löpa och samtidigt hålla dig till klara fakta. Allting känns så nära och så möjligt, vilket gör det ännu mer sorgligt och vackert.
Fin hyllning, och intressant tankeställare.

Sebastian said...

Nämen, tack! Det var nog den finaste kommentaren jag fått här tror jag. Ja, jag menar, tänk om allt hade sett lite annorlunda ut. Chapman kunde ha ångrat sig, han kunde ha misslyckats, det är så lite som behövs för att allting skulle ha tagit en annan väg.