November 9, 2006

TRUE LOVE WILL FIND YOU IN THE END #2

Att återförenas med Andreas Mattsson, nu på egen hand utan Popsicle, är som att stifta bekantskap med en gammal vän. Den där skolkamraten man aldrig hade en tråkig stund med, personen som lånade din Transformers-vhs och tappade bort den, men som ändå blev förlåten. Det var så det kändes i våras när Andreas återvände på allvar. Han hade efter Popsicle's uppbrott pysslat med diverse musikaliska projekt, men inget kändes riktigt gediget.
I och med The lawlessness of the ruling classes så känns allt som en nystart. Risken är stor att det inte kommer att dyka upp mer solo-material från honom, men nu när har vi det här mästerverket så känns det oväsentligt.

Andreas Mattsson - "Summer of speed"

Albumet är fyllt av låtar som får mig ner på knä. Ingen av dem är samma popexplosioner som Popsicle kunde bjuda på, men de innehar en mognad som känns helt naturlig.
Andreas har blivit äldre och kanske mer kritisk i sitt sätt att betrakta livet. "Summer of speed" är låten som sätter alla känslor angående vår samtid på plats.

"Every club in every basement has been shut down or replaced
nobody knows
and all the friends i had before
they don't come by and they don't call
they're gone"

I april i år gav sig Andreas ut på en miniturné tillsammans med electronica-duon Tape. En av anhalterna var Stenhammarsalen i Göteborgs konserthus. Det var en mycket trevlig spelning, Andreas körde igenom alla låtar på plattan tillsammans med bländande inslag signerade Tape.
Men det bestående minnet från den kvällen är publiken. Eller bristen på publik. Jag har ingen exakt publiksiffra, men en hastig blick över den nästan tomma salen ger en siffra på cirka 30-40 personer. Detta gjorde att det blev en väldigt intim spelning, men det är synd att människor aldrig förstår. Här har vi frontmannen i ett av Sveriges bästa band någonsin, och det i särklass främsta swindie-bandet. Återkomsten, med en fantastisk platta i bagaget. Och bara ett fåtal dyker upp. Hjärnsläpp.
Jag såg även Andreas spelning på Popaganda en och en halv månad senare. Det var samma set-list och överlag mycket bra, dock var det en för stor scen och en alldeles för bakfull publik för att det skulle bli lika bra som i Göteborg.
Men "Summer of speed" satte djupa spår i mig den där aprilkvällen. Ett tag satt jag och hoppades på något extranummer, kanske "Not forever". Sen slog det mig. Att spela en Popsicle-dänga 2006 av rena nostalgiskäl skulle bara betyda ett antal steg bakåt. Andreas är inte i behov av det. Då var då, nu är nu. Jag är oerhört tacksam för det. Låt det gamla vila Andreas, du har din plats här idag. Hej då 90-talet.

"When to make it happen
and when to let it be
that's the mystery"

3 comments:

Jimmie Larsson said...

Vem trodde egentligen att Andreas Mattsson skulle komma tillbaka 2006 - och vara så här angelägen? Inte jag i alla fall.

Summer of speed är den där balladen som alltid har velat bli skriven, utan att någon egentligen har vågat.

Sebastian said...

epilogmakaren:
det känns bra att du vet precis vad jag menar. det är en låt utöver det vanliga. tack för det.

Anonymous said...

...och nu gör Tomas Andersson Wij en svensk version av "Summer of speed". Se http://www.tomasanderssonwij.net.

och även:

http://forumtaw.link.se

/Mvh: Magnus