PUFFIN

Puffin var väl aldrig ett av de där välkända banden jämfört med sina andra kollegor på A West Side Fabrication. Om man nu kan vara välkänd och ligga på det bolaget. Därför, in i rampljuset, "Someone nice to know" och "Medium cool".

THE FOUR TOPS

Och vad passar bättre en fredagsmorgon än lite The Four Tops. Abdul Fakir är den ende i originalsättningen som är i livet idag, men det här är helt odödligt.

EUROVISION SONG CONTEST - ETT URVAL

Jag kunde inte riktigt bärga mig i min sammanställning av de främsta Eurovisionlåtarna, så ett resultat redovisas redan nu istället för om två veckor som utlovats. Notera att vissa av låtarna är bidrag från den svenska uttagningen och som inte gick vidare till respektive final, men dessa inkluderas ändå. Därför blir det någon slags Melodifestival/Eurovisionlista. Ha även i åtanke att jag inte har någon vetskap om hur det ser ut i landsfinalerna genom åren. Det kan ju vara så att Frankrike hade en riktig kanonlåt som slutade trea i landets egen tävling något år, och då aldrig tog sig till den stora finalen. Vi bortser från detta. Med det sagt så kör vi.


10. Sean Dunphy - "If i could choose" (Irland 1967)

Sean Dunphy framförde det irländska bidraget detta år, och slutade på en andraplats. En av de vackraste balladerna i tävlingens historia och låten får mig osökt att tänka på Frank Sinatras fantastiska album "Watertown". En förlorad pärla från finalen i Wien 1967.

09. Massiel - "La, la, la" (Spanien 1968)

Spanska Massiel vann då finalen gick av stapeln i London 1968. Det har på senare år framkommit att Storbritannien troligtvis hade vunnit om inte den spanske diktatorn Franco hade gått in och mutat till sig segern. I vilket fall så väljer jag Massiel varje dag framför abortmotståndaren Cliff Richard och dennes vedervärdiga "Congratulations".

08. Tommy Körberg - "Judy min vän" (Sverige 1969)

Har hade det lika gärna kunnat vara "Stad i ljus" från finalen 1988. Två ypperliga låtar. "Judy min vän" slutade nia i Madrid.

07. France Gall - "Poupée de cire, poupée de son" (Luxemburg 1965)

France Gall är helt lysande i den här klassikern skriven av Serge Gainsbourg. Spelades flitigt under min gymnasietid och är fortfarande lika bra. Kom givetvis på första plats i tävlingen som i år arrangerades i Neapel.

06. Severine - "Un banc, un arbre, une rue" (Monaco 1971)

Severine hade den överlägset främsta låten i Dublin 1971. Detta var Monacos första och enda vinst i tävlingen. Monaco hoppade av hela spektaklet 1980 och återvände sedan inte förrän 2004, för att nu återigen vara frånvarande.

05. Göran Fristorp - "Som min vän" (Sverige 1975)

"Som min vän" slutade fyra i den svenska uttagningen 1975, och får väl anses vara den här listans stora överraskning. Men det finns något i den som gör den unik. Det här är det mest intima jag hört i tävlingens historia.

04. Brainstorm - "My star" (Lettland 2000)

Det här var Lettlands debut i tävlingen, och man kunde omöjligt ha gjort det bättre. Det överlägset främsta bidraget under 2000-talet, alla länder inräknade. Jag var själv på plats under genrepet i Globen det här året, då jag och en vän samt ett par andra filurer hade bokat in oss på en bussresa som inkluderade biljetter till genrepet samt en båtresa på Östersjön. Mer sånt här. En tredjeplats för Lettland blev resultatet.

03. Malta - "Sommar'n som aldrig säger nej" (Sverige 1973)

Det här året representerades Sverige av duon Malta, bestående av Claes "Clabbe" af Geijerstam och Göran Fristorp. Man bytte lagom till finalen namn till Nova då namnet Malta lätt kunde skapa missförstånd. Det vinnande bidraget skapade folkstorm då det svenska folket istället tyckte att ABBA med "Ring ring" var ett betydligt bättre val. Samtidigt undrade många hur svalor som häckade såg ut. Textraden "dina bröst är som svalor som häckar" blev en klassiker. ABBA vann istället året därpå med "Waterloo" och troligtvis har de Malta att tacka för det då "Ring ring" inte hade haft samma totala genomslagskraft. Jag tackar istället för den tredje bästa eurovisionlåten genom tiderna. Det blev en femteplats.

02. Mocedades - "Eres tu" (Spanien 1973)

En av mina favoritlåtar, alla kategorier. "Eres tu" hade likheter med Jugoslaviens bidrag från 1966, "Brez besed", men någon protest lades aldrig in. Jag har svårt att rangordna ettan och tvåan på den här listan, imorgon skulle denna låt kunna vara solklar vinnare. Titta extra noga på mannen längst till vänster. Vilken stilig karl, man ser vissa likheter med en ung Fidel Castro. Dessutom är han klädd som en gud! Spanien slutade tvåa i Luxemburg 1973.

01. Towa Carson - "Alla har glömt" (Sverige 1967)

Och vad säger man om den här. Låten hamnade bara på en delad tredjeplats i den svenska uttagningen 1967, vilket idag framstår som en ren katastrof. Towa Carson levererar en text om förlorad kärlek som känns ända in i märgen. Det blir inte bättre än så här. Odödlig.

EVERYTHING FLOWS

Vissa band skapar det fulländade redan på första singeln. Teenage Fanclub hör till den skaran. Jag har nog aldrig hört en bättre "Everything Flows".

EFTERSTRÄVANSVÄRT #3

EFTERSTRÄVANSVÄRT #2

Möbeln med stort M.

SENATOR, YOU'RE NO JACK KENNEDY

1988, debatt inför presidentvalet mellan vicepresidentkandidaterna Lloyd Bentsen och Dan Quayle. Republikanerna tog hem valsegern i november, men det mest minnesvärda är denna debatt som ägde rum i oktober. Den betydligt mer erfarne demokraten Bentsen klipper huvudet av katastrofen Quayle när denne drar en parallell mellan sig själv och John F. Kennedy. Titta och njut.

EFTERSTRÄVANSVÄRT

SVERIGES RADIO - "MINNEN" - KÅRHUSOCKUPATIONEN

Samtidigt som studentrevolten i Paris blev våldsammare och våldsammare för varje dag som gick i maj 1968 så ockuperades Stockholms kårhus av en rad studentorganisationer. Trots att ockupationen med tiden blev mer och mer förvirrande, med budskap och frågor som dyker upp huller om buller, så måste händelsen ändå betraktas som en milstolpe. Sent den 25 maj anländer dåvarande utbildningsminister Olof Palme till kårhuset på Holländargatan:

BLACK TAMBOURINE

Black Tambourine - Throw Aggi Off The Bridge

Nouveau Théâtre, Luxembourg

1973 var ett gyllene år för Eurovision Song Contest. Jag lär komma till det fler gånger när det blir dags att sammanfatta de allra främsta låtarna i tävlingens historia. Men vi väntar med det i cirka två veckor. Under tiden så bjuder jag på vinnaren från det tidigare nämnda året, Anne-Marie David med "Tu Te Reconnaîtras". Det är otroligt härligt att se en grå och enkel scen, samt den saknade orkestern som borde tas tillbaka pronto. Dagens overkill med lampor och rekvisita som tar mer plats än själva musiken kan slänga sig i väggen. Go Luxembourg!

LAZY DAY

Det är intressant att man kan omkullkasta det mesta i den musikaliska vägen på endast en och en halv minut. Boo Radleys förblir väl alltid en fotnot, men "Lazy Day" är fortfarande så makalöst bra att allt annat bleknar.

Videon får mig dessutom att minnas den här lilla serien.

"The Wonder Years", eller "En härlig tid" som den blev omdöpt till, utspelas mellan åren 1968-1973. Den sändes i svensk television där i kurvan när 80-tal blev till 90-tal, och var givetvis ruskigt gullig med Fred Savage i huvudrollen som den bedårande Kevin. Visst minns du?

RAY & DAMON

De två främsta gestaltarna av brittiskt vardagsliv på en och samma scen, tillsammans med en av världens bästa låtar.

FAVORIT I REPRIS

Andrea True Connection - More, More, More

THE JAM - ETON RIFLES

Compose a revolutionary symphony

Then went to bed with a charming young thing

AND I MAY NOT MAKE ALL YOUR DREAMS COME TRUE

Jag blir fortfarande rörd av att läsa Sarah Records avskedsbrev. Det innehåller de perfekta orden i precis rätt sammanhang. Ni vet ju, när Kerouac i text målar upp de där fina bilderna av kringflackande, unga och fria individer som aldrig får ro i benen förrän de sitter i en buss eller på ett tåg på väg till nästa stad? Ungefär så vackert är det, och oftast smäller det ännu högre.

Därför tycker jag att band som gör en enda låt för att sedan upphöra att existera är något oerhört vackert och rent. Precis som Elizabeth City State. Bob Stanley och Pete Wiggs från Saint Etienne drev under tidigt 90-tal skivbolaget Icerink Records. Detta var i samma veva som dessa två herrar blev ansvariga för ett av 90-talets bästa album, Foxbase Alpha. På bolagets sista release, samlingen We are Icerink från 1994, fanns Elizabeth City State med. I bagaget fanns den enda låten, "Year Of The V-Neck". Den är helt perfekt och låter ungefär så här.

090909

Till slut, 22 år efter att de nuvarande cd-utgåvorna dök upp på marknaden är det dags för de remastrade utgåvorna av The Beatles katalog. Det var ta mig tusan på tiden. Det vore väldigt trevligt att lägga vantarna på boxversionen i stereo, vilken förväntas kosta cirka 175 pund. Utgåvorna ska finnas tillhanda i affärer den 9 september 2009, men Apples fina pressrelease gör att det vattnas i munnen redan nu. Några axplock:

"Each of the CDs is packaged with replicated original UK album art, including expanded booklets containing original and newly written liner notes and rare photos. For a limited period, each CD will also be embedded with a brief documentary film about the album. On the same date, two new Beatles boxed CD collections will also be released."

"Within each CD's new packaging, booklets include detailed historical notes along with informative recording notes. With the exception of the 'Past Masters' set, newly produced mini-documentaries on the making of each album, directed by Bob Smeaton, are included as QuickTime files on each album. The documentaries contain archival footage, rare photographs and never-before-heard studio chat from The Beatles, offering a unique and very personal insight into the studio atmosphere."

"The albums have been re-mastered by a dedicated team of engineers at EMI's Abbey Road Studios in London over a four year period utilising state of the art recording technology alongside vintage studio equipment, carefully maintaining the authenticity and integrity of the original analogue recordings. The result of this painstaking process is the highest fidelity the catalogue has seen since its original release."

"The Stereo Albums (available individually and collected in a stereo boxed set)
The stereo albums have been remastered by Guy Massey, Steve Rooke, Sam Okell with Paul Hicks and Sean Magee.
All CD packages contain original vinyl artwork and liner notes.
Extensive archival photos.
Additional historical notes by Kevin Howlett and Mike Heatley.
Additional recording notes by Allan Rouse and Kevin Howlett.

* = CD includes QuickTime mini-doc about the album
Please Please Me* (CD debut in stereo)
With The Beatles* (CD debut in stereo)
A Hard Day's Night* (CD debut in stereo)
Beatles For Sale* (CD debut in stereo)
Help!*
Rubber Soul*
Revolver*
Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band* (also includes 1987 notes, updated, and new intro by Paul McCartney)
Magical Mystery Tour*
The Beatles*
Yellow Submarine* (also includes original US liner notes)
Abbey Road*
Let It Be*
Past Masters (contains new liner notes written by Kevin Howlett)"

FILMTIPS #1: BLOW-UP

Filmaffischen är något av det läckraste man kan skåda i den vägen. Om filmen i sig håller samma klass? Ja, absolut, speciellt symbiosen mellan det verkliga och det imaginära. Hela handlingen grundar sig egentligen i något som kan vara en fantasi, en händelse uppbyggd i sinnet hos David Hemmings rollkaraktär. Jag har många gånger så här i efterhand funderat på om filmen egentligen är en protest mot den rådande Swinging London-mentaliteten, då filmen spelades in under den periodens absoluta topp, och man kan säkert skönja en sådan tråd då Antonioni tar avstånd från allt vad snabb och ytlig lycka heter. Dessutom framstår Hemmings som en regelrätt manschauvinist vilket gör att hans karaktär ibland tenderar att bli ointressant. Redan när Jane Birkin och Gillian Hills stiger in i hans fotostudio förstår man att han kommer bete sig som en marskatt. Men, trots att handlingen i sig inte känns hyperintressant så är det en film som hela tiden behagar och ger. Ingmar Bergman, som för övigt avled på exakt samma dag som Antonioni, Bergman på Fårö och Antonioni i Rom, gillade inte den sistnämnde men han älskade Blow-Up. Lita på den store. Finns för en billig slant på Megastore eller CDON. Rekommenderas.

I'VE GOT A FEELING

Takspelningen på 3 Savile Row, 30 januari 1969. Det sista offentliga framträdandet, och det första sedan 1966.

"I'd like to say thank you on behalf of the group and ourselves, and I hope we passed the audition".

November 2008

Januari 1969

WATERLOO SUNSET

Jag minns ett 90-tal när man såg den här fantastiska videon dagligen på VH1.

Undertecknad vid Waterloo Station