OXBRIDGE

Ibland är det så ypperligt skönt med konservativa britter. I förrgår var det dags för den årliga universitetsrodden mellan Oxford och Cambridge. Oxford vann, helt enligt förhandstipsen. De båda kombatanterna höll jämna steg, men när man började närma sig Barnes Bridge så var det helt uppenbart vilket lag som skulle gå ur årets tävling med hedern i behåll. Oxford klockade in på exakt 17 minuter, med Cambridge nådde mållinjen 12 sekunder efter. Cambridge hade valt att ligga på Surreysidan medan Oxford då fick Middlesexsidan, vilket gjorde att Cambridge kunde ha haft en fördel i den långa kurvan fram till Hammersmith Bridge, men så blev inte fallet.
I och med årets resultat så jämnade Oxford ut i den sammanlagda tabellen över vinster. Sedan det allra första loppet 1829 fram till årets lopp så har Cambridge 79 vinster jämfört med Oxfords 75, dessutom finns det ett dött lopp 1877.

AMERICAN BANDSTAND

Februari 1967, The Beatles befann sig i EMI Studios, Abbey Road, på god väg att slutföra ett av de mest inflytelserika albumen i modern tid. På andra sidan Atlanten visades två promovideos med "Strawberry Fields Forever" samt "Penny Lane" i ABCs tv-show American Bandstand. Dessa två låtar hade precis släppts på samma singel och var en försmak av vad som komma skulle när det väl var dags att släppa Sgt. Pepper den 1 juni samma år. Dick Clark tar sig ett snack med publiken efter framförandet av de två nya skapelserna, och det visar sig tydligt att många av de amerikanska tonåringarna inte var förberedda på den här utvecklingen. En klassiker.

Här nedan följer även de två promofilmerna, as they were shown:

SO WHAT

Miles Davis och John Coltrane, "So What", New York 1959. Miles viker bort från mittpunkten när Coltrane går in i sitt solo, ställer sig nonchalant vid sidan och tänder en cigg. Classy. Vilka jävla män.

GIRLS WITH GUITARS

YES, THE FUTURE'S BEEN SOLD

THE DEATH OF J.B. LENOIR

I april 1967 avled blueslegenden J.B. Lenoir i en hjärtattack, troligtvis i sviter efter en bilolycka som ägde rum några veckor innan. John Mayall var så berörd av sin hjältes bortgång att han skrev den fantastiska "The Death of J.B. Lenoir" som spelades in av John Mayall & The Bluesbreakers i Deccas studio i West Hampstead, London, sommaren 1967. En makalös låt som enligt mig är den bästa i sin genre. För övrigt så kan man 01:05 in i klippet skåda personer som har förstått hur dans ska utföras. Pojkar och flickor, se och lär.

John Mayall & The Bluesbreakers - "The Death of J.B. Lenoir"

Ladda ner

ALL THE THINGS YOU ARE

Ett av de bästa klippen på YouTube. Stämningen, miljön, Serge Gainsbourg, Elek Bacsik och Michel Gaudry.

FOR THEIR HEARTS WERE FULL OF SPRING

Det känns skönt att komma tillbaka från ett uppehåll med några versioner av den här helt makalösa hymnen signerad Bobby Troup i bakfickan. Ljudfiler har byggt bo i en uppladdad mapp längre ner i inlägget om dessa inspelningar skulle falla herrskapet i smaken. Där hittar ni inte bara "For Their Hearts Were Full of Spring" utan även "A Young Man Is Gone". Den sistnämnda är en The Beach Boys-låt baserad på samma melodi som den förstnämnda, men texten är istället en hyllning till James Dean. "And they say that he'll be known for evermore, as the Rebel Without A Cause." Ypperligt.

There’s a story told of a very gentle boy
And the girl who wore his ring
Through the wintry snow the world they knew was warm
For their hearts were full of spring

As the days grew old and the nights passed into time
And the weeks and years took wing
Gentle boy, tender girl, their love remained still young
For their hearts were full of spring

Then one day they died
And their graves were side by side on a hill where robins sing
And they say violets grow there the whole year round
For their hearts were full of spring

Ladda ner

FADING YELLOW

Igår hade jag den stora lyckan att springa på volym 5 i Fading Yellow-serien. Denna serie av releaser symboliserar gräddan av musikkulturen, sånt där som folk borde springa benen av sig för att få äga, kanske till och med prygla en nära vän för att få lägga vantarna på. Men vi ska väl vara realistiska, ingen bryr sig ett dyft. Fading Yellow-plattorna har i vilket fall samlat det bästa alstren inom obskyr sunshine och psychpop. Att varje utgåva är limiterad till 1000 exemplar gör väl inte samlarvärdet lägre, men det vore trevligt med en lite bredare spridning. Detta beror väl främst på att dessa utgåvor inte är helt legala.

Här kommer några smakprov från volym nummer 5 som går under namnet "Gone are the Days - Timeless UK Popsike & Other Delights 1970-73".

Fading Yellow Vol. 5 (Handpicked tracks)
Ladda ner

ÄR DU GIFT?

Jag vill gärna se Blur i Hyde Park. Faktum är att jag befinner mig London på det tänka datumet, men det är inte så upphetsande att dra fram 45 pund ur bakfickan bara sådär. Tänk, en Graham i högform och en riktigt cynisk Best Days. "Picks up the london yo-yos/All on their own down Soho/Take me home". Attans.

The Gist var ju ett väldigt trevligt projekt förresten. Jag köpte Embrace the herd-plattan på Emmaboda för ett antal år sedan. Säljaren, som gjorde ett tappert försök att briljera, påstod att man var riktigt häftig om man hade den på vinyl. Jag, som i vanliga fall hellre köper vinyl om tillfälle ges, blev av någon mystisk anledning irriterad på hans översittarfasoner och bestämde att jag i vilket fall inte skulle köpa vinylen av honom. Då hade han segrat. Han kunde ha sin egen coola klubb.

WE MEANT MORE TO KIDS THAN JESUS DID

"Christianity will go. It will vanish and shrink. I needn't argue with that; I'm right and I will be proved right. We're more popular than Jesus now; I don't know which will go first - rock 'n' roll or Christianity. Jesus was all right but his disciples were thick and ordinary. It's them twisting it that ruins it for me."
(Maureen Cleave i intervju med John Lennon för The Evening Standard, 4 mars 1966)

AND I TOLD YOU ABOUT THE DAYS WHEN I WORKED ON A SHIP TO PERTH

Vart tog Eggstone vägen? Är dagens unga kids ens medvetna om bandets existens? Det har genom tiderna funnits väldigt få andra svenska band som serverat sin popmusik på så vackra silverfat. Rykten om en ny skiva kommer och går, men från Eggstonelägret är det knäpptyst förutom när man agerar kompband eller gör enstaka spelningar. Därför vill A french detective lost in the library fräscha upp minnet på er alla med hjälp av dessa godbitar. Glöm aldrig.

Eggstone - "Against the sun"

Eggstone - "Hang on to your eco"

Eggstone - "Still all stands still"

Eggstone - "Summer and looking for a job"

Eggstone - "The dog"

Eggstone - "The song about you and me"

Ladda ner här

FREE AS A BIRD

Det här är nog fortfarande den vackraste video jag har sett. Jag vet att jag steg upp tidigt den morgonen, borde vara runt jul 1995, som videon hade premiär på svensk tv. Eftersom den innehåller oerhört många referenser till textrader och dylikt så kan dessa beskådas här.

AMERICA

Simon & Garfunkels "America" har alltid legat mig väldigt varmt om hjärtat. Ibland går det några månader mellan lyssningarna, men då jag återvänder till den så intalar jag mig alltid att det är världens bästa låt. Texten målar upp bilder utan motsvarighet i musikhistorien och fick mig att köpa en Greyhoundbuss på eBay så att jag skulle kunna ha den stående bredvid sängen. I samma veva var jag väldigt inne på beatlitteratur, och har man en gång läst och älskat On the road så är det omöjligt att inte avguda den här låten. Den kan handla om två ungdomar på väg in vuxenvärlden som söker efter den amerikanska drömmen, eller som försöker hitta sig själva genom att fly från stad till stad för att någonstans kanske finna det som verkligen betyder något. Det spelar egentligen ingen roll vad meningen från början var angående textens tema, för mig symboliserar den total frihet.

Här har ni tre olika versioner av America, studioversionen och två liveversioner, och jag hoppas att dessa ska skänka lite glädje i tillvaron, om än bara en gnutta av vad jag själv känner varje gång jag hör den.

Simon & Garfunkel - "America"

Simon & Garfunkel - "America" (Paris 1970)

Simon & Garfunkel - "America" (Central Park 1982)

http://www.sendspace.com/file/da52xp

GET YOURSELF TOGETHER

DU TRODDE JAG MENADE NÅGOT ANNAT NÄR JAG VILLE GÅ HEM

Apropå Frankes nya platta Det krävs bara några sprickor för att skapa ett mönster så har den sina ljusglimtar. "Vändkors" och "Exil Riktas Inåt" är faktiskt riktigt bra. Men debutplattan står där i bakgrunden, helt orubblig. Det blir aldrig bättre än "Ställs Mot Dig".

Franke - "Ställs Mot Dig"
http://www.sendspace.com/file/lm0q4j

ETT PAR DROG SIG INTE ENS FÖR ATT IDKA SAMLAG I DEN ALLMÄNNA FÖRVIRRINGEN

Häromdagen sändes filmen Ola och Julia från 1967 på SVT. Det är väl inget mästerverk, inte ens i sin genre, utan fungerar mest som någon slags promotion för popbandet Ola & The Janglers. I min mening utklassade O&TJ band som Hep Stars eller Tages på den svenska popscenen, men det säger väl inte så mycket egentligen. The Mascots vill jag dock nämna i förbifarten, värt att kollas upp. För att avverka några presscitat:

"Man behöver inte lyssna med mer än ett öra för att upptäcka skillnad mellan tyngden, säkerheten hos det engelska och fladdrigheten och fantasilösheten hos det svenska".

(Bildjournalen nr 35 1964)

"Tyvärr blir det med de svenska banden anledning att gång på gång återkomma till hur fullständigt ointressant och trist det är med de eviga plankningarna".

(Bildjournalen nr 17 1965)

"Pop i Sverige är en ren barnslighet jämfört med de ledande länderna, Amerika och England".

(Klas Burling 1968)

Den gode Klas har en poäng, det var efterapningarnas tid och Tages kallades bland annat "Västkustens Beatles". Tages ska dock ha en smula upprättelse då de faktiskt spelade in "Miss MacBaren" som står sig riktigt bra än idag.

I vilket fall, det här inlägget har givetvis en större poäng än att basha den svenska popen under 60-talet. I soundtracket till Ola och Julia ingår det en låt som är så makalöst bra, så bra att det nästan blir löjligt. Och jag kan garantera att den inte ingår på många samlingar med bandet. Problemet har varit att hitta den här låten i mp3-format, till en början verkade det helt lönlöst. Det finns LP-utgåvor, men då jag enbart hittade Pictures and Sounds, vinylen i fråga, på diverse utländska mailorders så lade jag ner det projektet ganska snart. Men nu, äntligen, har jag den. Ni får inte missa. Ta-ta-ta-refrängen är det mest oemotståndliga jag hört på mycket länge.

Ola & The Janglers - "Your Melody"

http://www.sendspace.com/file/vw53dd

WEDNESDAY

Haircut 100 satte inget större spår i musikhistorien, men när det kommer till låtar som passar in i "Jag-vill-ligga-i-en-park-i-London-och-dingla-med-benen-och-då vill-jag lyssna-på-det-här"-kategorin så är "Love Plus One" helt självklar. Jag lyssnade en hel del på den här pärlan i början av 00-talet men glömde sedan bort den helt och hållet. Fy.

Sedan har vi ju den där låten som på något vis sammanfattar allt bra med gitarrbaserad treminuters-pop. Nedan följer en promo-version med pålagt publikljud som hette något i stil med "Live in New York promo" när det begav sig. Fantastisk version, och klingar det inte lite extra fint? Det rör sig givetvis om "There She Goes" med The La's.

http://www.zshare.net/audio/5414153604ddf23b/

CHARLIE'S BUS

Ett av de främsta Youtube-klippen, utan tvekan.

" - Where are we going?"
" - We're all going mad."

Dessutom, en Sandie Shaw som i det närmaste liknar en sympatisk dagisfröken. Guld.

MONDAY MORNING FEELS SO BAD

Den främsta popen med avsändare Australien?
Med största sannolikhet.

The Easybeats - Friday on My Mind