FADING YELLOW

Igår hade jag den stora lyckan att springa på volym 5 i Fading Yellow-serien. Denna serie av releaser symboliserar gräddan av musikkulturen, sånt där som folk borde springa benen av sig för att få äga, kanske till och med prygla en nära vän för att få lägga vantarna på. Men vi ska väl vara realistiska, ingen bryr sig ett dyft. Fading Yellow-plattorna har i vilket fall samlat det bästa alstren inom obskyr sunshine och psychpop. Att varje utgåva är limiterad till 1000 exemplar gör väl inte samlarvärdet lägre, men det vore trevligt med en lite bredare spridning. Detta beror väl främst på att dessa utgåvor inte är helt legala.

Här kommer några smakprov från volym nummer 5 som går under namnet "Gone are the Days - Timeless UK Popsike & Other Delights 1970-73".

Fading Yellow Vol. 5 (Handpicked tracks)
Ladda ner

ÄR DU GIFT?

Jag vill gärna se Blur i Hyde Park. Faktum är att jag befinner mig London på det tänka datumet, men det är inte så upphetsande att dra fram 45 pund ur bakfickan bara sådär. Tänk, en Graham i högform och en riktigt cynisk Best Days. "Picks up the london yo-yos/All on their own down Soho/Take me home". Attans.

The Gist var ju ett väldigt trevligt projekt förresten. Jag köpte Embrace the herd-plattan på Emmaboda för ett antal år sedan. Säljaren, som gjorde ett tappert försök att briljera, påstod att man var riktigt häftig om man hade den på vinyl. Jag, som i vanliga fall hellre köper vinyl om tillfälle ges, blev av någon mystisk anledning irriterad på hans översittarfasoner och bestämde att jag i vilket fall inte skulle köpa vinylen av honom. Då hade han segrat. Han kunde ha sin egen coola klubb.

WE MEANT MORE TO KIDS THAN JESUS DID

"Christianity will go. It will vanish and shrink. I needn't argue with that; I'm right and I will be proved right. We're more popular than Jesus now; I don't know which will go first - rock 'n' roll or Christianity. Jesus was all right but his disciples were thick and ordinary. It's them twisting it that ruins it for me."
(Maureen Cleave i intervju med John Lennon för The Evening Standard, 4 mars 1966)

AND I TOLD YOU ABOUT THE DAYS WHEN I WORKED ON A SHIP TO PERTH

Vart tog Eggstone vägen? Är dagens unga kids ens medvetna om bandets existens? Det har genom tiderna funnits väldigt få andra svenska band som serverat sin popmusik på så vackra silverfat. Rykten om en ny skiva kommer och går, men från Eggstonelägret är det knäpptyst förutom när man agerar kompband eller gör enstaka spelningar. Därför vill A french detective lost in the library fräscha upp minnet på er alla med hjälp av dessa godbitar. Glöm aldrig.

Eggstone - "Against the sun"

Eggstone - "Hang on to your eco"

Eggstone - "Still all stands still"

Eggstone - "Summer and looking for a job"

Eggstone - "The dog"

Eggstone - "The song about you and me"

Ladda ner här

FREE AS A BIRD

Det här är nog fortfarande den vackraste video jag har sett. Jag vet att jag steg upp tidigt den morgonen, borde vara runt jul 1995, som videon hade premiär på svensk tv. Eftersom den innehåller oerhört många referenser till textrader och dylikt så kan dessa beskådas här.

AMERICA

Simon & Garfunkels "America" har alltid legat mig väldigt varmt om hjärtat. Ibland går det några månader mellan lyssningarna, men då jag återvänder till den så intalar jag mig alltid att det är världens bästa låt. Texten målar upp bilder utan motsvarighet i musikhistorien och fick mig att köpa en Greyhoundbuss på eBay så att jag skulle kunna ha den stående bredvid sängen. I samma veva var jag väldigt inne på beatlitteratur, och har man en gång läst och älskat On the road så är det omöjligt att inte avguda den här låten. Den kan handla om två ungdomar på väg in vuxenvärlden som söker efter den amerikanska drömmen, eller som försöker hitta sig själva genom att fly från stad till stad för att någonstans kanske finna det som verkligen betyder något. Det spelar egentligen ingen roll vad meningen från början var angående textens tema, för mig symboliserar den total frihet.

Här har ni tre olika versioner av America, studioversionen och två liveversioner, och jag hoppas att dessa ska skänka lite glädje i tillvaron, om än bara en gnutta av vad jag själv känner varje gång jag hör den.

Simon & Garfunkel - "America"

Simon & Garfunkel - "America" (Paris 1970)

Simon & Garfunkel - "America" (Central Park 1982)

http://www.sendspace.com/file/da52xp

GET YOURSELF TOGETHER

DU TRODDE JAG MENADE NÅGOT ANNAT NÄR JAG VILLE GÅ HEM

Apropå Frankes nya platta Det krävs bara några sprickor för att skapa ett mönster så har den sina ljusglimtar. "Vändkors" och "Exil Riktas Inåt" är faktiskt riktigt bra. Men debutplattan står där i bakgrunden, helt orubblig. Det blir aldrig bättre än "Ställs Mot Dig".

Franke - "Ställs Mot Dig"
http://www.sendspace.com/file/lm0q4j

ETT PAR DROG SIG INTE ENS FÖR ATT IDKA SAMLAG I DEN ALLMÄNNA FÖRVIRRINGEN

Häromdagen sändes filmen Ola och Julia från 1967 på SVT. Det är väl inget mästerverk, inte ens i sin genre, utan fungerar mest som någon slags promotion för popbandet Ola & The Janglers. I min mening utklassade O&TJ band som Hep Stars eller Tages på den svenska popscenen, men det säger väl inte så mycket egentligen. The Mascots vill jag dock nämna i förbifarten, värt att kollas upp. För att avverka några presscitat:

"Man behöver inte lyssna med mer än ett öra för att upptäcka skillnad mellan tyngden, säkerheten hos det engelska och fladdrigheten och fantasilösheten hos det svenska".

(Bildjournalen nr 35 1964)

"Tyvärr blir det med de svenska banden anledning att gång på gång återkomma till hur fullständigt ointressant och trist det är med de eviga plankningarna".

(Bildjournalen nr 17 1965)

"Pop i Sverige är en ren barnslighet jämfört med de ledande länderna, Amerika och England".

(Klas Burling 1968)

Den gode Klas har en poäng, det var efterapningarnas tid och Tages kallades bland annat "Västkustens Beatles". Tages ska dock ha en smula upprättelse då de faktiskt spelade in "Miss MacBaren" som står sig riktigt bra än idag.

I vilket fall, det här inlägget har givetvis en större poäng än att basha den svenska popen under 60-talet. I soundtracket till Ola och Julia ingår det en låt som är så makalöst bra, så bra att det nästan blir löjligt. Och jag kan garantera att den inte ingår på många samlingar med bandet. Problemet har varit att hitta den här låten i mp3-format, till en början verkade det helt lönlöst. Det finns LP-utgåvor, men då jag enbart hittade Pictures and Sounds, vinylen i fråga, på diverse utländska mailorders så lade jag ner det projektet ganska snart. Men nu, äntligen, har jag den. Ni får inte missa. Ta-ta-ta-refrängen är det mest oemotståndliga jag hört på mycket länge.

Ola & The Janglers - "Your Melody"

http://www.sendspace.com/file/vw53dd

WEDNESDAY

Haircut 100 satte inget större spår i musikhistorien, men när det kommer till låtar som passar in i "Jag-vill-ligga-i-en-park-i-London-och-dingla-med-benen-och-då vill-jag lyssna-på-det-här"-kategorin så är "Love Plus One" helt självklar. Jag lyssnade en hel del på den här pärlan i början av 00-talet men glömde sedan bort den helt och hållet. Fy.

Sedan har vi ju den där låten som på något vis sammanfattar allt bra med gitarrbaserad treminuters-pop. Nedan följer en promo-version med pålagt publikljud som hette något i stil med "Live in New York promo" när det begav sig. Fantastisk version, och klingar det inte lite extra fint? Det rör sig givetvis om "There She Goes" med The La's.

http://www.zshare.net/audio/5414153604ddf23b/

CHARLIE'S BUS

Ett av de främsta Youtube-klippen, utan tvekan.

" - Where are we going?"
" - We're all going mad."

Dessutom, en Sandie Shaw som i det närmaste liknar en sympatisk dagisfröken. Guld.

MONDAY MORNING FEELS SO BAD

Den främsta popen med avsändare Australien?
Med största sannolikhet.

The Easybeats - Friday on My Mind

MARBELLA CLUB

Solens mat på SVT, med läckergommen Bo Hagström, är riktig feelgood-tv. För en tid sedan var den gamle Bo nere och snurrade på den italienska östkusten och vräkte i sig skaldjur av alla dess slag. Det må vara ett förskönat program, men jag vill gärna tro att det ser ut precis så där med blotta ögat också. När jag och tre vänner var på bilsemester i Europa sommaren 2002 så kom vi till slut så långt ner i Italien att vi enbart stötte på italienare och tyskar, och chefen för campingen påstod att han aldrig hade haft svenska gäster. Orten gick under namnet Palinuro, och låg cirka 20 mil söder om Neapel.

Någon kväll så letade vi oss upp i bergen och fann en helt fantastisk restaurang som var belägen på en klippavsats med utsikt över Tyrrenska havet (Jag inbillar mig att det var Tyrrenska havet, det känns bättre så). Men det här visade sig vara en restaurang som lovade mer än den gav. Processen från att beställa till att verkligen få maten i munnen tog så pass lång tid att vi fick för oss att kocken själv sprang ner till havet för att fiska upp råvarorna efter beställning. Jag vill ha det som Bo Hagström istället. Italienarna verkar slänga mat på honom, det är bara att gapa stort och tugga. Han ser dessutom väldigt respektabel ut.

En annan man som såg väldigt respektabel ut är Mike d'Abo. När man ser honom i den här newsboy-hatten så är det med en sansad upphetsning. Lennon må ha något litet patent på den här huvudbonaden i Storbritannien, men han såg aldrig lika söt ut som Mike gör här. Förresten når anglofilin nya höjder i det här klippet. Du är ursäktad om tungan inte är där den bör vara.

PUTTIN' ON THE STYLE

Det bästa vore att gå in i ett nytt år utan förväntningar. Men det finns ganska mycket av den varan just 2009, så jag får väl gå emot mina principer den här gången.
Förresten har jag kommit på att SJ Prio är helt värdelöst. Jag kan svära på att det är direktörernas fel. Det är alltid direktörernas fel. Punktera däcken på en stadsjeep. Fast direktörer åker nog inte stadsjeep, snarare taxi. Det är nog bara WT-brudar med tribaltatuering i svanken som åker stadsjeep.
Eftersom januari är en så fruktansvärt vedervärdig månad så är det dags för Lonnie Donegan, det kan ju aldrig gå fel med lite skiffle.

"Sweet sixteen goes to church, just to see the boys"

JOE MEEK SHALL INHERIT THE EARTH

304 Holloway Road, N7, London

The Tornados - "Telstar"

http://www.sendspace.com/file/84oy1d

ODE TO JOHN STEPHEN

Carnaby Street London W1F

HONEY, HOW LONG WAS I LAUGHING IN THE RAIN WITH YOU?

Jag har det svårt med studiemotivationen just nu, det ska erkännas. Jag gör det jag ska, men inte mycket mer. Det är ett elände. Note to self: Skärpning.

Hur skulle jag kunna klara av ett normalt liv just nu, om jag hade haft ett? Det tar i princip två timmar för mig att ens komma igång, samt ungefär tre timmar innan jag kan äta för första gången under dagen. Hade jag haft ett jobb som börjar, säg, 08.00, så hade jag varit tvungen att gå upp runt 05.00 för att hamna i riktig form. Och det håller ju inte då jag mycket sällan blir trött innan 03.00. Jag borde nog köpa på mig ett helt lager med Imovane. För mitt eget bästa.

The Lovin' Spoonful piggar dock upp. Zal Yanovsky är en av mina absoluta favoritgitarrister och ägde en enorm utstrålning. Han blev dessutom 1970 förevigad av groupiemamman Cynthia Plaster Caster som sedan 60-talet pysslat med att göra avgjutningar av rockmusikers organ. Är det någon som har ett intresse av att ha exempelvis Jimi Hendrix stolthet i bokhyllan så kan man kika in här: http://www.cynthiapcaster.org/casts/casts.htm

WITH WORDS AS SOFT AS MORNING RAIN

Nästa års mest efterlängtade konsert blir för min del The Zombies på Trädgår'n i Göteborg. Då britterna har skapat ett av världens bästa album någonsin i och med Odessey and Oracle så kommer det kännas lite surrealistiskt att stå där och betrakta dem 40 år senare. Jag har dock hört oroande rykten om att de har tagit in en gitarrist som levererar hårdrocksliknande solon på en del låtar. Är ryktet sant så borde han pryglas, och det brutalt. Vissa saker ska man behandla mycket varsamt.

SOMEWHERE IN SPACE

Bloggen har legat lite på is den senaste tiden, jag har inte riktigt vetat vad jag skulle skriva om. Fick jag någon fin idé så var den som bortblåst fem minuter senare. Men nu glömmer vi det, ungefär som vi i alla fall försökte att glömma 1-2, 1-2, 1-2 i Italien 1990.

Det börjar som bekant att lacka mot jul, och det är ju trevligt. Runt den här tiden ska man ju även göra årsbästalistor och annat som egentligen är ganska oväsentligt. Jag har nog för dålig koll på nya plattor skulle jag tro. Upptäcker jag nya alster som jag uppskattar så är det större chans att de har några år på nacken. Så vi kan väl säga att jag återkommer med 2008 års lista sisådär 2018? Men, ja, någon sorts lista ska det väl kunna bli, årets bästa låtar eller video kanske.

En viktig skiva så här års är dock Space Escapade av Les Baxter. Albumet fyller 50 det här året. Och omslaget, herregud, omslaget! Har ni skådat något som ens är i närheten av att vara så här briljant? Ett cocktailparty i rymden, två stiliga män med rymdbubblor samt tre färgglada marsianska kvinnor med spiraler på huvudet. Sanslöst bra. Les Baxter gjorde mycket bachelor pad/lounge music, men jag håller nog den här skivan som den allra bästa. Därför har ni den här i sin helhet. Den är ett måste sena vinterkvällar, jag lovar. Grundtanken är väl att den ska frambringa någon slags futuristisk ljudbild, och gjorde kanske så 1958, men i mina öron fungerar den alldeles utmärkt som julskiva. Hugg in, och gör er själva en stor tjänst genom att leta upp lite mer verk signerade Les Baxter.

Les Baxter - Space Escapade (1958)

http://www.sendspace.com/file/a8udxg

GIRLS GO WILD

Twee är punk.

Funday Mornings - "Killing Thomas"

http://www.sendspace.com/file/vih7yi