Liverpoolbandet Cast var ett av alla dessa britpopband som liksom fanns där i bakgrunden under mitten av 90-talet. Mest kända är man för "Walkaway", en låt som jag ofta återvänder till. "Walkaway" är kanske mest förknippad med Englands uttåg ur EM-fotbollen 1996. Här befann sig landet i en renässans rent kulturellt, man var återigen i blickfånget. Efter ett grått 80-tal fyllt av Margaret Thatcher, strejker och konservativt styre var det 1997 dags för Labour att ta över. I ryggen hade man en enorm optimism. Cool Britannia, sin egen identitet, sin egen musik. "Yanks go home" ekade över hustaken, Damien Hirst hade ställt ut en uppstoppad haj som blaskan The Sun kallade "50,000 For Fish Without Chips" och Blur och Pulp skrev texter så brittiska att det stank gammalt klass-system lång väg. Det här låg i luften före 1996, men det är det här året som EM går av stapeln. Senaste gången man hade anordnat ett fotbollsmästerskap så var året 1966. Då tog man hem hela mästerskapet på hemmaplan, än idag Englands enda VM-seger. 1996 hade man nått semifinal och mötte Tyskland. Jag minns tidningsrubrikerna som även i Sverige slogs upp som Slaget om Storbritannien och WW2 all over again. När Paul Gascoigne på övertid misslyckades med att peta in bollen i ett fantastiskt läge och samtidigt skicka England till EM-final så flög det ljummen öl i taket på varenda brittisk pub. Det blir straffläggning, Gareth Southgate stiger fram och...missar. Så här såg han ut då.
.jpg)
Tyskarna firade segern och sändningen avslutades, till tonerna av "Walkaway" med Cast.
Ikväll stod jag och lagade mat, jag stekte min pyttipanna samtidigt som jag återigen lyssnade på Cast, den här gången var det "I'm So Lonely". Jag har aldrig reflekterat över den förut. Men jag säger då det, vilken låt. Jag insåg plötsligt hur bra den är, hur den till och med kan vara bättre än "Walkaway". "I'm So Lonely" är mitt senaste fynd. Jag kan i nuläget inte förstå hur jag skulle kunna få nog.
Cast - "I'm So Lonely"
