I NEVER SAW MY HOMETOWN UNTIL I STAYED AWAY TOO LONG

Det finns på något vis inga ord som kan beskriva hur makalöst bra detta är.

OH WELL, TOO SUBTLE THAT ONE

Dags för Grammy Awards, kan bli intressant. Mycket kommer troligtvis att kretsa kring Whitney Houston vilket inte är särskilt märkligt. Jag skulle inte vilja ingå i producent-teamet i Staples Center inatt, omkastningar i programmet lär förekomma. Historiskt sett finns det en hel del intressanta klipp att kolla upp på YouTube om man känner för det. Är man gråtmild kanske man bör undvika att titta på när Yoko Ono, tillsammans med Sean Lennon, 6 år, tar emot en Grammy för John Lennons sista platta Double Fantasy som blev"Album of the Year" 1982. Vill man bli upprörd är det bara att kika på när Frank Sinatra tar emot sin "Legend Award" 1994, och blir avbruten i sitt tal när det är dags att gå till reklam. Att Ol' Blue Eyes sedan gick på lunch 1998 gjorde inte saken bättre. Vill man däremot se något riktigt underhållande ska man definitivt ta sig an det här klippet från 1975 när John Lennon och Paul Simon delat ut priset för "Record of the Year". Trots tydligt inövat manus spårar det ur en aning, och när Art Garfunkel kommer upp på scenen för att ta emot priset åt Olivia Newton-John avlöser kvickheterna varandra. Man kan inte sluta älska det här.

YOU AND I (WHEN WE WERE YOUNG)

The Strawbs, något av en brittisk institution. Dock en lite latent sådan. "You and I (When We Were Young)" finns utgiven på albumet Ghosts från 1975.