February 29, 2008

DET FINNS BARA ETT ENDA SÄTT ATT BRINNA UPP

En vis man skrev en gång följande lilla text:

"Och jag vet att jag är ett övervintrat indiebarn i somligas ögon. Men om ni tänker lite, en gång till, så kanske ni också minns. Det där tvångsmässiga rycket i benen, i hjärtat, i hela kroppen, den bultande värken i bröstet som bara lättade när händerna var i luften och fötterna rörde sig snabbt, snabbt på ett dansgolv samtidigt som halsen skreks hes och kärleken till allt och alla flödade. Det där som begynnelsens Håkan faktiskt orsakade."

Så där var det, och på ett vis finns samma känsla kvar, bara lite annorlunda.
För 5 timmar sedan satt jag där framför datorn med darrande händer och skulle precis till att få höra premiärspelningen av "För en lång lång tid". Jag var rädd. Jag var riktigt rädd. Helt jävla livrädd om jag ska vara ärlig. Det fick inte gå fel, hela våren hängde på det där ögonblicket. Det gick inte fel. På 3:35 hann jag med att kastas mellan ett pianokomp som lekte fram någon slags pastisch på Roy Bittan i E Street Band och en melodi som letade sig in i hjärtat på sedvanligt Håkan-manér. Mannen har helt enkelt plockat det bästa från de tidigare albumen, och satt ihop en låt som sätter sig djupare och djupare ju mer man lyssnar på den.

"Om jag var tio år yngre skulle jag inte behöva dig längre".

Men vi behöver dig.

4 comments:

björn said...

varför måste vi döda varandra?

Filip said...

Det kommer att bli en bra vår.

Marit said...

Herregud så vackert skrivit av dig. Jag ryser nästan.

Anonymous said...

Vackra ord av dig.
Håkan förtjänar dem.