Landsmannen Serge Gainsbourg skulle antagligen rycka på axlarna åt dina problem och bjuda dig på mer sprit, följt av femton cigarettpaket eller vad han nu själv kan ha dragit i sig per dag. Serge var den sofistikerade snuskfarbrorn som trots sina inte alltför rena ansiktsdrag antagligen knullade sig igenom halva Paris innan sextiotalet ens var över. Michel var mannen som hade belönats med gåvan att tillverka musik som var lenare än valfri flickkind. Han levde ett relativt dekadent liv och smög in en och annan perverterad textrad här och var. Men han var ändå mannen som klappade dig på axeln när allt var som värst, och när du vände dig om så gav han dig den där blicken som fick dig att inse att allt skulle ordna sig. Om du hade frågat det konservativa franska samhället på sextiotalet så hade de nog snarare trott att den där klappen på axeln i själva verket skulle uppenbara sig som en slafslig kyss, allt enligt mallen som de hade om den skandaldränkte Michel, som skulle vara allt från homosexuell till gangsterlik.
Och jag vet att du kan störa dig på hans höjda tonläge trettiofyra sekunder in i "Love me, please love me", men jag faller handlöst. Eller ta "Tout tout pour ma chérie", som låter som om den kunnat ha vunnit Eurovision Song Contest i mitten av 70-talet. Det skulle kunna tolkas som något negativt. I det här fallet är det bara befriande, ett lyckopiller av högsta rang.
En tid senare drabbades Michel av depressioner på grund av samhällets attacker mot honom, och problemen blev desto värre när hans manager och nära vän Lucien Morisse begick självmord. Historien tar inte slut i och med detta, men vi stannar där. Jag ska inte behöva fortsätta med den här hyllningen, vid det här laget borde ni redan ha förstått ert eget bästa. Michel, lead the way.
1 comment:
Jag ramlade en gång in i en sjua med Michel Polnareff för tjugo kornor på... jag tror det var Högen. Den ligger nu och samlar damm i skivsamlingen. Jag tror jag glömde bort den innan jag riktigt hann lyssna. Tyvärr. Men du kan lita på att den kommer plockas fram nu. Det finns alltid en charm med att upptäcka låtar eller artister till och med i sin egen begränsade skivhylla.
Post a Comment