Showing posts with label THE BEATLES REMASTERED SGT PEPPERS LONELY HEARTS CLUB BAND 2009. Show all posts
Showing posts with label THE BEATLES REMASTERED SGT PEPPERS LONELY HEARTS CLUB BAND 2009. Show all posts

September 4, 2009

WE HOPE YOU HAVE ENJOYED THE SHOW

Släppen av de remastrade Beatlesplattorna är ännu några dagar bort, men det börjar bli hett nu. Eller för tusan, det har varit hett i flera månader. 1987-utgåvorna har alltid varit helt undermåliga, och världens bästa poplåtar förtjänar verkligen det perfekta ljudet. Av en tillfällighet fick jag inatt tag i den remastrade stereo-utgåvan av Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band i mp3-format, och oh my fucking god vad bra det låter. Jag kan bara tänka mig hur det låter på de nya skivorna, med en riktigt bra anläggning. Den där känslan av att höra ett livsavgörande album för första gången är här igen, och det är ärligt talat lite otäckt. Jag hör saker som jag aldrig hört förut, och det grämer mig. Jag började att lyssna seriöst på Pepper första gången för sisådär 15-16 år sedan, och i alla dessa år har idioterna som fixade 87-utgåvorna stulit mina toner. Pauls bassgångar på "With a little help from my friends" är så otroligt lena och Ringos vokala insats är fortfarande helt makalös, men det är först nu den är helt i sin rätt. Gitarren på "Getting Better" låter bättre än någonsin, fast nu "tink-tink":ar den ihop med hela ljudbilden. Harmonierna i "She's Leaving Home" är inte av denna värld, för första gången känns de helt nakna. Falsetten golvar mig direkt. "Being for the Benefit of Mr. Kite" är helt sjuk. Det känns som att jag aldrig har hört den förut, fast jag säkert lyssnat på den tusentals gånger. Det är så mycket nya ljud, ljud som jag aldrig har lagt märke till förut och det är så förbannat bra.

Näst sista numret, reprisen av titellåten, Lennons "Bye". Jag har hört det och noterat det, men bara en sån liten detalj höjer hela introt.
Sen var det då "A Day in the Life. Toppen av The Beatles gärning i min mening. Den absoluta höjdpunkten. Världens bästa låt blev helt plötsligt ännu bättre. Jag har alltid varit extra kär i basgången, i Ringos av misstag knakande stol vid 4:50, i det sista pianoackordet, i den väl avvägda sången. Nu är allt fulländat. Jag fick vänta i så många år för att höra det här, men det var värt varje sekund.