JACQUES DUTRONC & CATHERINE DENEUVE

WHO'S WHO

"Who's who in Carnaby Street & Kings Road...Pop leaders, Carnaby clicks, bouncing boutiques, hip huggers, Mary Quant, le Mini, etc...what you must know to be hip!" (1969)

GEORGE BEST

JARVIS

"If fashion is your trade

Then when you're naked

I guess you must be unemployed, yeah"

Pulp - "Underwear"

PATTY PLEASE FREE ME!

Jag hoppas att någon annan såg den fantastiska dokumentären "Guerilla - kidnappningen av Patty Hearst" för några veckor sedan. Om inte så finns fortfarande chansen om man följer denna länk. Man kan alltid räkna med SVT gällande kvalitet. Symbiotiska befrielsearmén kidnappar rikemansdottern Patty Hearst i Berkeley i februari 1974 och kalabalik uppstår. Det gör inte saken bättre att fröken Hearst efter en tid fattar tycke för gerillagruppen som håller henne fången. Ett ypperligt exempel på Stockholmssyndromet menar många. Jag är mycket tveksam. En mer detaljerad bakgrund kan beskådas här. Nu är det dessutom så att Stereo Total har spelat in nedanstående låt. En hyllning till ikonen Patty? Det låter så.

Stereo Total - "Patty Hearst"

IT'S A MAN'S WORLD

B-sida till "The Rise and Fall of Flingel Bunt". Fenomenet med att b-sidor ofta är bättre än a-sidor gör sig påmint i det här fallet. Vinylsjuan låter fortfarande formidabel.

The Shadows - "It's a Man's World"

THE ROSE MARY STRETCH

Avdelningen politiska incidenter.
Watergateskandalen är i full rullning, Nixon ligger riktigt pyrt till. Bandinspelningar innehållandes samtal mellan presidenten och hans medarbetare kommer efter långt och mödosamt arbete ut och kan användas i undersökningen. Nixon svär, fräser och är allmänt irriterad på många av inspelningarna, samt försöker vifta bort Watergateanklagelserna. Ett av banden blev extra intressant i sammanhanget.
I ett av samtalen mellan Nixon och Bob Haldeman saknas 18½ minut inspelat material. Journalister med näsor likt blodhundar anar givetvis ugglor i mossen och frågorna haglar över administrationen. Är detta ett försök att dölja presidentens inblandningen i Watergate? Fanns svaret i det nu raderade samtalet? Givetvis krävdes det en förklaring, och man fick den. Från Nixons sekreterare Rose Mary Woods. Woods ska ha suttit ner vid sitt skrivbord och kopierat samtalen på skrivmaskin. Plötsligt ringde telefonen. Under tiden att Woods sträckte sig bakåt för att ta samtalet ska hon nu ha råkat komma åt raderingsknappen på bandspelaren. Men det var egentligen ingen fara, för bandet hade stannat automatiskt så fort Woods hade släppt foten från den pedal under skrivbordet som var till för att stanna och starta bandet. Principen var densamma som på en symaskin. Problemet var att Woods hade fortsatt att ha pedalen nedtryckt, samtidigt som hon pratade i telefonen. Telefonsamtal, raderingsknapp intryckt samt foten på pedalen var kort och gott ingen bra kombination. Det hela lät inte särskilt trovärdigt, men då man ville bevisa för pressen att det verkligen var så här det hade gått till så ställde Rose Mary Woods upp framför kamerorna.

Denna trevliga ställning ska alltså Rose Mary Woods ha suttit i under sitt samtal. Det ser väldigt bekvämt ut, speciellt för en kvinna i övre medelåldern. "The Rose Mary Stretch" var för evigt inskrivet i historieböckerna, och president Nixon blev inte direkt mer trovärdig.

DEKE ARLON AND THE OFFBEATS

Deke Arlon and The Offbeats - "I'm Just A Boy"

Deke Arlon and The Offbeats och producentgeniet Joe Meek i samverkan. Låten är inspelad i Meeks legendariska hemmastudio på 304 Holloway Road.

FÖRKLARING

Den här långa inläggstorkan beror helt och hållet på att b-uppsatsen suger musten ur mig. Vi ses nästa vecka.

THE HAPPENINGS

Av någon märklig anledning tänker jag alltid på Aerospace när jag hör "When The Summer Is Through". The Happenings är knappast intressanta i längden, men som med många andra band finns det ett och annat guldkorn.

The Happenings - "When The Summer Is Through"

TINKERBELL'S FAIRYDUST

Tinkerbell's Fairydust. Hade inte detta namn tagits av dessa britter redan 1967 så hade många tweekonstellationer idag haft brutala fist fights om rätten till namnet. Var så säker. "Lazy Day" är så solsken att det nästan blir löjligt. Låten var en stor hit för Spanky & Our Gang, men jag föredrar faktiskt denna inspelning. Jag utlovar mer med detta band längre fram i veckan.

Tinkerbell's Fairydust - "Lazy Day"

THE RENAISSANCE

Det finns faktiskt två album vid namn Bacharach Baroque, ett med 18th Century Corporation och ett med The Renaissance. På det sistnämnda hittar vi en version av Burt Bacharachs kanske främsta komposition, "What The World Needs Now Is Love". Det är bara att dyrka.

APPALOOSA

Appaloosa - "Pascal's Paradox" (1969)

FOTOMAKER

Allt rotande i gamla dammiga skivbackar, alla nätter på Soulseek utan tillfredsställande resultat. Några gånger om året hittar man dock saker som väger upp allt. Fotomaker - "Where Have You Been All My Life" är ett perfekt exempel. Här har vi alltså före detta medlemmar från band som The Rascals och The Raspberries. I vanlig ordning så var det ju förbannat ohippt att låta som ett British Invasion-band på 70-talet, så Fotomaker fick ingen större respons för den här helt fantastiska låten. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska tycka om albumomslaget. Antingen är det oerhört estetiskt tilltalande, eller bara väldigt creepy.

Fotomaker - "Where Have You Been All My Life" (1978)

8 maj 2000

Idag är det faktiskt tio år sedan "Känn ingen sorg för mig Göteborg" såg dagens ljus. En singel som på så många vis förändrade svensk popmusik till något väldigt bra. Applåder.

OH YOKO

Vid vissa tillfällen reflekterar man faktiskt över varför Yoko Ono fortfarande är så pass hatad i Beatleskretsar. Det kan ju faktiskt bero på att människan gör stor profit på John Lennons legendstatus. Eller att hon har ställt ut Lennons kläder från mordnatten i december 1980, komplett med torkat blod. Kanske för hennes ständiga närvaro i studion under den sena delen av sextiotalet. Jag menar, människan flyttade in en säng och hängde upp en mikrofon i närheten så att hon skulle kunna uttrycka sina åsikter om inspelningarna. Hon kritiserade kompositioner signerade världens framgångsrikaste låtskrivarpar. Eller för att många menar att det var Yokos fel att bandet splittrades i förtid.
I vilket fall, det räcker faktiskt med att se denna video för att känna vrede. The Beatles jammar med Yoko Ono och resultatet är.. ja, jösses.

BO HANSSON 1943-2010

Hansson & Karlsson - "Triplets"

CHRIS BRITTON

Chris Britton från The Troggs stack iväg på en soloutflykt i samma veva som tidigare nämnda band gick skilda vägar. Resultatet blev albumet As I Am. Det här var uppenbarligen inte särskilt intressant för den stora publiken som vände ryggen åt Britton och vandrade vidare. Albumet som helhet förlorar egentligen aldrig fokus och en låt som "Why Did I Let You Go" är helt fulländad och skiner i sin sena sextiotalsskrud.

HONEYBUS #2

Honeybus - "Françoise" (BBC session)

A BLANKET IN MY MUESLI

Det var oerhört längesen jag gjorde ett mp3-inlägg. Det är stor skam. Så mitt i Honeybus-veckan så är det väl passande att göra ett nytt försök. Det blev fem fina stycken den här gången, och jag hoppas att dessa ska komma väl till pass.

Först ut är "Your Love and Mine" med Heron. Jag har nämnt Heron tidigare och den här låten går att finna på "Twice As Nice & Half the Price". Brittisk folkpop årgång 1971. Detta verk har åldrats med oerhört stor värdighet.

Sedan har vi James Taylors inspelning av "Oh Susannah", faktiskt den bästa versionen jag har hört. The Byrds tolkning är även den av hög klass, men James drar nog det längsta strået här.

Här har vi även John Lennons sista intervju, inspelad bara timmar före mordet den 8 december 1980. En öppen Lennon som avslutar med de i efterhand ödesmättade orden:

"I always considered my work one piece, whether it be with Beatles, David Bowie, Elton John, Yoko Ono, and I consider that my work won't be finished until I'm dead and buried and I hope that's a long, long time. So to me it's part of one whole piece of work from the time I became public to now. And that's the connecting point between that... and the '80s is like we got a new chance."

The Isley Brothers "My Love Is Your Love (Forever)" är en sån där fantastisk soulklassiker. Att Håkan Hellström har lyssnat på den här finns det inga tvivel om. Ni kommer att förstå från den första sekunden.

Sist men inte minst, The Originals - "The Bells". Producerad av Marvin Gaye, troligtvis sent 1969, slutligen utgiven i början av 1970.

Ladda ner här