Nouveau Théâtre, Luxembourg

1973 var ett gyllene år för Eurovision Song Contest. Jag lär komma till det fler gånger när det blir dags att sammanfatta de allra främsta låtarna i tävlingens historia. Men vi väntar med det i cirka två veckor. Under tiden så bjuder jag på vinnaren från det tidigare nämnda året, Anne-Marie David med "Tu Te Reconnaîtras". Det är otroligt härligt att se en grå och enkel scen, samt den saknade orkestern som borde tas tillbaka pronto. Dagens overkill med lampor och rekvisita som tar mer plats än själva musiken kan slänga sig i väggen. Go Luxembourg!

LAZY DAY

Det är intressant att man kan omkullkasta det mesta i den musikaliska vägen på endast en och en halv minut. Boo Radleys förblir väl alltid en fotnot, men "Lazy Day" är fortfarande så makalöst bra att allt annat bleknar.

Videon får mig dessutom att minnas den här lilla serien.

"The Wonder Years", eller "En härlig tid" som den blev omdöpt till, utspelas mellan åren 1968-1973. Den sändes i svensk television där i kurvan när 80-tal blev till 90-tal, och var givetvis ruskigt gullig med Fred Savage i huvudrollen som den bedårande Kevin. Visst minns du?

RAY & DAMON

De två främsta gestaltarna av brittiskt vardagsliv på en och samma scen, tillsammans med en av världens bästa låtar.

FAVORIT I REPRIS

Andrea True Connection - More, More, More

THE JAM - ETON RIFLES

Compose a revolutionary symphony

Then went to bed with a charming young thing

AND I MAY NOT MAKE ALL YOUR DREAMS COME TRUE

Jag blir fortfarande rörd av att läsa Sarah Records avskedsbrev. Det innehåller de perfekta orden i precis rätt sammanhang. Ni vet ju, när Kerouac i text målar upp de där fina bilderna av kringflackande, unga och fria individer som aldrig får ro i benen förrän de sitter i en buss eller på ett tåg på väg till nästa stad? Ungefär så vackert är det, och oftast smäller det ännu högre.

Därför tycker jag att band som gör en enda låt för att sedan upphöra att existera är något oerhört vackert och rent. Precis som Elizabeth City State. Bob Stanley och Pete Wiggs från Saint Etienne drev under tidigt 90-tal skivbolaget Icerink Records. Detta var i samma veva som dessa två herrar blev ansvariga för ett av 90-talets bästa album, Foxbase Alpha. På bolagets sista release, samlingen We are Icerink från 1994, fanns Elizabeth City State med. I bagaget fanns den enda låten, "Year Of The V-Neck". Den är helt perfekt och låter ungefär så här.

090909

Till slut, 22 år efter att de nuvarande cd-utgåvorna dök upp på marknaden är det dags för de remastrade utgåvorna av The Beatles katalog. Det var ta mig tusan på tiden. Det vore väldigt trevligt att lägga vantarna på boxversionen i stereo, vilken förväntas kosta cirka 175 pund. Utgåvorna ska finnas tillhanda i affärer den 9 september 2009, men Apples fina pressrelease gör att det vattnas i munnen redan nu. Några axplock:

"Each of the CDs is packaged with replicated original UK album art, including expanded booklets containing original and newly written liner notes and rare photos. For a limited period, each CD will also be embedded with a brief documentary film about the album. On the same date, two new Beatles boxed CD collections will also be released."

"Within each CD's new packaging, booklets include detailed historical notes along with informative recording notes. With the exception of the 'Past Masters' set, newly produced mini-documentaries on the making of each album, directed by Bob Smeaton, are included as QuickTime files on each album. The documentaries contain archival footage, rare photographs and never-before-heard studio chat from The Beatles, offering a unique and very personal insight into the studio atmosphere."

"The albums have been re-mastered by a dedicated team of engineers at EMI's Abbey Road Studios in London over a four year period utilising state of the art recording technology alongside vintage studio equipment, carefully maintaining the authenticity and integrity of the original analogue recordings. The result of this painstaking process is the highest fidelity the catalogue has seen since its original release."

"The Stereo Albums (available individually and collected in a stereo boxed set)
The stereo albums have been remastered by Guy Massey, Steve Rooke, Sam Okell with Paul Hicks and Sean Magee.
All CD packages contain original vinyl artwork and liner notes.
Extensive archival photos.
Additional historical notes by Kevin Howlett and Mike Heatley.
Additional recording notes by Allan Rouse and Kevin Howlett.

* = CD includes QuickTime mini-doc about the album
Please Please Me* (CD debut in stereo)
With The Beatles* (CD debut in stereo)
A Hard Day's Night* (CD debut in stereo)
Beatles For Sale* (CD debut in stereo)
Help!*
Rubber Soul*
Revolver*
Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band* (also includes 1987 notes, updated, and new intro by Paul McCartney)
Magical Mystery Tour*
The Beatles*
Yellow Submarine* (also includes original US liner notes)
Abbey Road*
Let It Be*
Past Masters (contains new liner notes written by Kevin Howlett)"

FILMTIPS #1: BLOW-UP

Filmaffischen är något av det läckraste man kan skåda i den vägen. Om filmen i sig håller samma klass? Ja, absolut, speciellt symbiosen mellan det verkliga och det imaginära. Hela handlingen grundar sig egentligen i något som kan vara en fantasi, en händelse uppbyggd i sinnet hos David Hemmings rollkaraktär. Jag har många gånger så här i efterhand funderat på om filmen egentligen är en protest mot den rådande Swinging London-mentaliteten, då filmen spelades in under den periodens absoluta topp, och man kan säkert skönja en sådan tråd då Antonioni tar avstånd från allt vad snabb och ytlig lycka heter. Dessutom framstår Hemmings som en regelrätt manschauvinist vilket gör att hans karaktär ibland tenderar att bli ointressant. Redan när Jane Birkin och Gillian Hills stiger in i hans fotostudio förstår man att han kommer bete sig som en marskatt. Men, trots att handlingen i sig inte känns hyperintressant så är det en film som hela tiden behagar och ger. Ingmar Bergman, som för övigt avled på exakt samma dag som Antonioni, Bergman på Fårö och Antonioni i Rom, gillade inte den sistnämnde men han älskade Blow-Up. Lita på den store. Finns för en billig slant på Megastore eller CDON. Rekommenderas.

I'VE GOT A FEELING

Takspelningen på 3 Savile Row, 30 januari 1969. Det sista offentliga framträdandet, och det första sedan 1966.

"I'd like to say thank you on behalf of the group and ourselves, and I hope we passed the audition".

November 2008

Januari 1969

WATERLOO SUNSET

Jag minns ett 90-tal när man såg den här fantastiska videon dagligen på VH1.

Undertecknad vid Waterloo Station

OXBRIDGE

Ibland är det så ypperligt skönt med konservativa britter. I förrgår var det dags för den årliga universitetsrodden mellan Oxford och Cambridge. Oxford vann, helt enligt förhandstipsen. De båda kombatanterna höll jämna steg, men när man började närma sig Barnes Bridge så var det helt uppenbart vilket lag som skulle gå ur årets tävling med hedern i behåll. Oxford klockade in på exakt 17 minuter, med Cambridge nådde mållinjen 12 sekunder efter. Cambridge hade valt att ligga på Surreysidan medan Oxford då fick Middlesexsidan, vilket gjorde att Cambridge kunde ha haft en fördel i den långa kurvan fram till Hammersmith Bridge, men så blev inte fallet.
I och med årets resultat så jämnade Oxford ut i den sammanlagda tabellen över vinster. Sedan det allra första loppet 1829 fram till årets lopp så har Cambridge 79 vinster jämfört med Oxfords 75, dessutom finns det ett dött lopp 1877.

AMERICAN BANDSTAND

Februari 1967, The Beatles befann sig i EMI Studios, Abbey Road, på god väg att slutföra ett av de mest inflytelserika albumen i modern tid. På andra sidan Atlanten visades två promovideos med "Strawberry Fields Forever" samt "Penny Lane" i ABCs tv-show American Bandstand. Dessa två låtar hade precis släppts på samma singel och var en försmak av vad som komma skulle när det väl var dags att släppa Sgt. Pepper den 1 juni samma år. Dick Clark tar sig ett snack med publiken efter framförandet av de två nya skapelserna, och det visar sig tydligt att många av de amerikanska tonåringarna inte var förberedda på den här utvecklingen. En klassiker.

Här nedan följer även de två promofilmerna, as they were shown:

SO WHAT

Miles Davis och John Coltrane, "So What", New York 1959. Miles viker bort från mittpunkten när Coltrane går in i sitt solo, ställer sig nonchalant vid sidan och tänder en cigg. Classy. Vilka jävla män.

GIRLS WITH GUITARS

YES, THE FUTURE'S BEEN SOLD

THE DEATH OF J.B. LENOIR

I april 1967 avled blueslegenden J.B. Lenoir i en hjärtattack, troligtvis i sviter efter en bilolycka som ägde rum några veckor innan. John Mayall var så berörd av sin hjältes bortgång att han skrev den fantastiska "The Death of J.B. Lenoir" som spelades in av John Mayall & The Bluesbreakers i Deccas studio i West Hampstead, London, sommaren 1967. En makalös låt som enligt mig är den bästa i sin genre. För övrigt så kan man 01:05 in i klippet skåda personer som har förstått hur dans ska utföras. Pojkar och flickor, se och lär.

John Mayall & The Bluesbreakers - "The Death of J.B. Lenoir"

Ladda ner

ALL THE THINGS YOU ARE

Ett av de bästa klippen på YouTube. Stämningen, miljön, Serge Gainsbourg, Elek Bacsik och Michel Gaudry.

FOR THEIR HEARTS WERE FULL OF SPRING

Det känns skönt att komma tillbaka från ett uppehåll med några versioner av den här helt makalösa hymnen signerad Bobby Troup i bakfickan. Ljudfiler har byggt bo i en uppladdad mapp längre ner i inlägget om dessa inspelningar skulle falla herrskapet i smaken. Där hittar ni inte bara "For Their Hearts Were Full of Spring" utan även "A Young Man Is Gone". Den sistnämnda är en The Beach Boys-låt baserad på samma melodi som den förstnämnda, men texten är istället en hyllning till James Dean. "And they say that he'll be known for evermore, as the Rebel Without A Cause." Ypperligt.

There’s a story told of a very gentle boy
And the girl who wore his ring
Through the wintry snow the world they knew was warm
For their hearts were full of spring

As the days grew old and the nights passed into time
And the weeks and years took wing
Gentle boy, tender girl, their love remained still young
For their hearts were full of spring

Then one day they died
And their graves were side by side on a hill where robins sing
And they say violets grow there the whole year round
For their hearts were full of spring

Ladda ner

FADING YELLOW

Igår hade jag den stora lyckan att springa på volym 5 i Fading Yellow-serien. Denna serie av releaser symboliserar gräddan av musikkulturen, sånt där som folk borde springa benen av sig för att få äga, kanske till och med prygla en nära vän för att få lägga vantarna på. Men vi ska väl vara realistiska, ingen bryr sig ett dyft. Fading Yellow-plattorna har i vilket fall samlat det bästa alstren inom obskyr sunshine och psychpop. Att varje utgåva är limiterad till 1000 exemplar gör väl inte samlarvärdet lägre, men det vore trevligt med en lite bredare spridning. Detta beror väl främst på att dessa utgåvor inte är helt legala.

Här kommer några smakprov från volym nummer 5 som går under namnet "Gone are the Days - Timeless UK Popsike & Other Delights 1970-73".

Fading Yellow Vol. 5 (Handpicked tracks)
Ladda ner

ÄR DU GIFT?

Jag vill gärna se Blur i Hyde Park. Faktum är att jag befinner mig London på det tänka datumet, men det är inte så upphetsande att dra fram 45 pund ur bakfickan bara sådär. Tänk, en Graham i högform och en riktigt cynisk Best Days. "Picks up the london yo-yos/All on their own down Soho/Take me home". Attans.

The Gist var ju ett väldigt trevligt projekt förresten. Jag köpte Embrace the herd-plattan på Emmaboda för ett antal år sedan. Säljaren, som gjorde ett tappert försök att briljera, påstod att man var riktigt häftig om man hade den på vinyl. Jag, som i vanliga fall hellre köper vinyl om tillfälle ges, blev av någon mystisk anledning irriterad på hans översittarfasoner och bestämde att jag i vilket fall inte skulle köpa vinylen av honom. Då hade han segrat. Han kunde ha sin egen coola klubb.