Showing posts with label NICK DRAKE. Show all posts
Showing posts with label NICK DRAKE. Show all posts

November 9, 2017

”En av världens tusen bästa låtar, ja, det är sant” #2

(Sedan 2012 har jag jobbat med en spellista på Spotify. Den här spellistan innehåller, subjektivt, världens bästa låtar. Fram till våren 2017 var det en 500-lista. När sommaren började glida över i höst hade den blivit en 1000-lista. Jag tyckte väl helt enkelt att det blev en större utmaning om jag dubblade antalet.

Det finns egentligen bara två regler. Spellistan ska alltid innehålla 1000 låtar, varken mer eller mindre. Eftersom listan är levande så läggs det till låtar då och då. Om det läggs till en låt, tas en annan bort. Regel nummer två innebär att en artist/ett band får ha med max 10 låtar i listan.

Låtarna som kommer att ligga under rubriken ”En av världens tusen bästa låtar, ja, det är sant” finns alla med i 1000-listan. Jag trycker helt enkelt på shuffle, ser vad som händer, och författar sedan ihop ett inlägg om just den låten.

Spellistan kan nås via den här länken.)
 


The Kinks End of the Season” (1967)

Something Else by The Kinks är mitt solklara val när det gäller favoritalbum med The Kinks. Släppt i september 1967, just när the Summer of Love går över i höst. Det finns ett fåtal album som är rakt igenom höst för mig, Unhalfbricking med Fairport Convention, det mesta med Nick Drake och särskilt Something Else. Det är ungefär 20 år sedan jag köpte albumet på cd, då som tonåring. Jag föll som en fura. Jag faller nog fortfarande.

Albumet är fullt av små historier kring en rad olika karaktärer, just det där historieberättandet som Ray Davies var/är så duktig på. Alla låtar förutom just ”End of the Season” är inspelade mellan hösten 1966 och sommaren 1967. ”End of the Season” spelades in i april 1966.


Jag ser det här spåret som en nyckellåt, så typisk för albumets helhetskänsla. Låten skulle kunna ses som en parodi, en 20-talspastisch, om den hade spelats in av vilket annat band som helst. I händerna på The Kinks blir den känslig och svävande, fylld av mästerlig melankoli.

July 19, 2012

NICK DRAKE

Det finns inte en enda livesekvens med Nick Drake fångad på film. Någon finns det säkert, men den ligger väl bortglömd i någon fuktig källare helt obrukbar. Den tanken smärtar ett arkivariehjärta. Tydligen ska det finnas en film på honom som barn, men det ska visst vara allt. Med tanke på att Drake blev erkänd på allvar först efter sin död så är det mer förståeligt. Jag kan köpa att han sällan spelade live och var en enstöring, men det låter ändå oerhört märkligt.

Sen så har vi filmen här under. 12 sekunder lång. Filmad på en festival någon gång under 70-talet. Mer information finns inte tillgänglig. En man har vandrat in i bild med ryggen mot kameran. Vissa är övertygade om att det är Nick Drake, andra är mer tveksamma. Tänker man på vad som var karakteristiskt för honom rent utseendemässigt kan man nästan inte komma närmre än så här.

Oavsett om det här är det enda existerande filmklippet på legenden i vuxen ålder, eller helt enkelt en ordinär festivalbesökare, så är det oerhört vackert. Jag kommer på mig själv med att titta på det om och om igen. Jag kan inte riktigt ta på det, men i all sin anspråkslöshet är det ren magi.