AXL & SLASH

När jag gick på mellanstadiet lyssnade man på antingen Guns N' Roses eller Metallica. Jag var helt såld på Guns. I regel var det alltid de lite tuffare grabbarna som gillade Metallica. Jag var aldrig en av dem. När jag lyssnar på Guns idag så slås jag av hur bra det fortfarande är. Man hade en bredd som exempelvis Metallica aldrig kunde mäta sig med. På väggen i pojkrummet hade jag en plansch på Axl Rose inlindad i den amerikanska fanan. Jag har fortfarande kvar min första LP som jag lyssnade sönder totalt. Det var Appetite för Destruction från 1987 med det indragna omslaget som ligger här längst upp. Det trycktes bara upp 30 000 plattor med det här omslaget innan det drogs tillbaka efter massiva protester. Tydligen går albumet med originalomslag för över 200 dollar nu. Då ska det dock vara i mintskick, så det kan jag ju glömma med mitt sönderrepade exemplar. Uppenbarligen kunde jag inte sköta en vinylspelare på ett korrekt vis, reporna är anmärkningsvärda.

Jag hade även en VHS med en spelning från Paris 1992. Jag vill minnas att jag tittade så ofta på den där kassetten att bandet till slut trasslade sönder. Nu letade jag upp just den här spelningen på YouTube, och jag blev så oerhört nostalgisk. Slash såg ju så himla cool ut. Och han ser fortfarande lika cool ut när jag återser min gamla inspelning. Min far brukade alltid anmärka på Axl's klädsel. Då tyckte jag att den var helt normal. Idag förstår jag precis vad han menade.
Min favorit var alltid "Don't Cry", och det är därför jag väljer ut just den. Jag minns varenda detalj i den här videon, speciellt orden "Ladies and gentlemen, Mr Gilby Clarke". Attans vad bra.

ITFC

Nu är den nya säsongen nära, en månad kvar till avspark. Ipswich har väl inte riktigt värvat så rikligt som man hade kunnat önska under sommaren, men Luke Chambers från Nottingham, Elliott Hewitt från Macclesfield och Scott Loach från Watford är ta mig tusan inte fy skam. Gör Loach en bra säsong kan han bli en legend mellan stolparna med tanke på att han som barn spelade för Ipswich. Sedan lär det väl dessutom tillkomma sisådär 2-3 stycken nyförvärv innan almanackan visar den 14 augusti.

Resten av laget verkar ha skött sig väl sedan slutet av förra säsongen, Chopra har bland annat varit på något slags fat camp i Kalifornien. Karln ser riktigt fit ut måste jag säga. Nu är det bara att hoppas att det inte blir som vanligt här i den andra divisionen, en placering i mitten av tabellen.

Det är faktiskt min mammas förtjänst/fel att jag får sitta på lördagarna och lyssna på radiosändningen. Ofta med pannan i djupa veck, man har en förmåga att släppa in bakåt sent i matcherna. Ipswich visas aldrig på tv, det ska gudarna veta, en tv-sänd match per säsong så får man vara lycklig. Det var min mor som på mitten av 90-talet under en Tipsextra-sändning (Ipswich var uppe i Premier League mellan 1992 och 1995) meddelade att en före detta arbetskollega minsann var tillsammans med en Ipswichspelare. Detta lät ju oerhört intressant, och på den vägen är det. Jag har försökt googla den här mannen som tydligen heter Bruce Sangster eller dylikt, men har inte hittat någon information alls. Jag kanske är grundlurad.

Reklamfilmen för säsongens matchtröjor är i vilket fall väldigt underhållande.