Själva tanken att John Lennon har varit borta i 30 år känns oerhört märklig. Vi delade aldrig samma livstid. Johns liv tog slut den 8 december 1980 och med tanke på att jag föddes i oktober det följande året så borde jag ha blivit "skapad" i januari 1981. Det var på håret, så att säga. Ändå har han alltid funnits där, i allra högsta grad levande. Det är som att större delen av Lennons karriär är avskild från hans våldsamma bortgång, om man bortser från den sista plattan, "Double Fantasy". Då den släpptes endast tre veckor innan mordet så är den väldigt sammankopplad med tragedin i sig. "Double Fantasy" var, om jag minns rätt, det första Lennon-albumet jag ägde och jag har alltid försvarat materialet.
Många väntade sig en pånyttfödd Lennon med näven i högsta hugg som i våg efter våg skulle slå tillbaka mot etablissemanget. Istället steg det ut en nybliven 40-åring med en handfull låtar som tog upp kärleken till Yoko Ono ("Woman", "Dear Yoko") och sonen Sean ("Beautiful Boy"). Vid sidan av det så hade vi bland annat den första utgivna Lennonlåten på 5 år, "(Just Like) Starting Over", som släpptes som singel innan albumet nådde affärerna. Ypperliga "Watching the Wheels" handlar till större delen om den självvalda frånvaron från musikbranschen under den senare delen av 70-talet.
I och med dessa högt ställda förväntningar på Lennon som person så blev den första kontakten med Double Fantasy lite av ett frågetecken för många. Jag vet inte riktigt varför jag gillar albumet. Jag borde inte göra det, då jag oftast är kraftigt allergisk mot slicka produktioner. Lägg då även till att det rör sig om en slick produktion från, ja, 80-talet. Inte det bästa upplägget, men mot alla odds så fungerar det. Alla har sin egen åsikt om Lennons återkomst till musiken, men oavsett vilket läger man tillhör så var "Double Fantasy" det allra första steget. Vad som skulle hända under resten 80-talet var bara spekulationer, och är det fortfarande. Med facit i hand så hade decenniet sett ytterst intressant ut. En turné var planerad till våren 1981, relationen med Paul McCartney var varmare än på mycket länge och det fanns planer på en återförening av The Beatles.
Det här inlägget innehåller en del av mina egna Lennonfavoriter, hyllningar och diverse klipp. Tanken var att hålla det kort, men vi får väl se.
The Beatles - "In My Life"
(Rubber Soul, 1965)
Paul McCartney - "Here Today"
(Tug of War, 1982)
"Here Today" är en hyllningssång till John, utgiven 1982. McCartney menar att det här är den svåraste låten att göra live, just på grund av låtens starka innehåll. Det här klippet kommer från en skivaffär i Los Angeles 2007. Ett av de mest rörande klippen jag någonsin har sett. McCartney själv beskriver det så här:
"The last time I remember it bringing me to tears was when we were playing Amoebe records store in Los Angeles and I was singing 'Here Today' for John. I was holding it together until I looked into the audience. I just saw this girl who had totally lost it and was weeping and it got me. I tried to look away and forget it but it was impossible - I just went with her."
John Lennon - "Whatever Gets You Thru the Night"
(Walls and Bridges, 1974)
"Whatever Gets You Thru the Night" blev Lennons enda förstaplacering på singellistan i USA under solokarriären.
George Harrison - "All Those Years Ago"
(Somewhere in England, 1981)
George Harrisons hyllning till John Lennon. Den här låten påbörjade sin resa i helt andra kläder, och var skriven för Ringo Starr. Efter mordet på John Lennon skrev Harrison om texten och spelade in den tillsammans med bland annat Ringo Starr och Paul McCartney.
The Beatles - "Tomorrow Never Knows"
(Revolver, 1966)
Idag för 30 år sedan möttes New England Patriots och Miami Dolphins i den amerikanska fotbollsligan, matchen sändes live i klassiska Monday Night Football. Legendaren Howard Cosell fick uppgiften att gå ut i direktsändning och annonsera den tragiska händelsen som just hade ägt rum i New York.
Paul Simon - "The Late Great Johnny Ace" (Demo)
(Hearts and Bones, 1983)
Carl Perkins & Paul McCartney - "My Old Friend"
Upprinnelsen till den här låten är oerhört intressant. Hela historien:
"One November day in 1980, Paul and Linda visited John on the Dakota in NY. All the time they were there, John and Paul didn't stop talking and right before Paul left, they gave a walk through the Dakota's interior gardens and it was there where John said to Paul "Will you think about me, my old friend?". A few weeks later, John died.
In 1981, Paul and Linda invited Carl Perkins to stay with them in Montserrat. Paul wanted Carl's help recording a song called Get It for his new album, Tug Of War. Carl spent eight days with them, and George and Ringo had been there to help out as well. It was a great time between old friends who had shared such a legendary musical past.
The night before he left, a song came to Carl that summed up his warm feelings about the visit, and he couldn't get it out of his mind. It was so strong that Carl didn't even write it down, which was strange for him. He usually always wrote his songs down immediately.
In the morning, Carl Perkins sang the song, which he named My Old Friend, for Linda and Paul, saying it was his gift for having him as a guest. Half way through the song, after singing "if we never meet again this side of life, in a little while, over yonder, where there's peace and quiet, my old friend, won't you think about me every now and then?" tears streamed down Paul's face and he stood up and stepped outside.
Not knowing what the matter was, Carl stopped and Linda put her arms around him, thanking him for helping Paul to connect with his grief over John Lennon's death."
John Lennon - "Instant Karma" (Live)
Det här är ett relativt udda inslag i den här sammanställningen. När nyheten om mordet spreds under natten så fanns det tydligen en människa som spelade in sin radio under tiden att han/hon bläddrade runt bland New Yorks kanaler på FM-bandet. Det här är resultatet.
John Lennon - "God"
(John Lennon/Plastic Ono Band, 1970)
John Lennon - "Strawberry Fields Forever" (Demo)
John Lennon - "Nobody Told Me"
(Milk and Honey, 1984)
Inspelad under Double Fantasy-sessionerna, men släpptes postumt på albumet Milk and Honey 1984. Albumets starkaste låt.
John Lennon - "Woman"
(Double Fantasy, 1980)
"We meant more to kids than Jesus did"
Yoko Ono - "Walking on Thin Ice"
(Singel, 1981)
Den sista låten John & Yoko arbetade med. Mixning av "Walking on Thin Ice" ägde rum på kvällen den 8 december och Lennon hade en kassett med låten i sin jackficka när han blev mördad. Jag måste uttrycka min kärlek för Johns gitarr på det här verket, sagolikt bra nerv.
No comments:
Post a Comment