(00-TALET) PLATS 10-01

Då var vi framme vid det sista inlägget i den här serien över 00-talets bästa låtar. Över en månad efter att jag egentligen skulle vara färdig. Det finns många orsaker till detta, men datorproblem kan väl nämnas. Stora sådana. Men det blev en lista till slut. 100 låtar. 100 låtar som har betytt mer än alla andra. Jag är nöjd. Det dröjer nog dock ett tag innan jag gör en liknande igen, då det är väldigt tidsödande. Jag satt och räknade antalet timmar för en tid sedan, men stannade när det blev alltför skrattretande. Jag hoppas i vilket fall att jag har roat någon, och att listan inte framkallar allt för många huvudskakningar. Over and out.


10. My Favorite - "The Black Cassette" (2001)

My Favorite var ett av de där banden som man älskade förbehållslöst. Allt The Faves stod för romantiserades bland hardcorefansen. Personligen ett av de mest betydelsefulla banden som någonsin har existerat. Jag såg My Favorite en varm eftermiddag i Teaterladan i Hultsfred 2005. Det var hela det årets viktigaste spelning. En kort tid senare fanns bandet inte mer. Musik av den här klassen dyker upp en eller två gånger per decennium, max.

Minnesvärt:
"I worked as a drug store clerk
I would bring him cigarettes
and listen to the black cassette,
listen to the black cassette".


09. Veronica Maggio - "17 År" (2008)

Ett textmässigt mirakel. Jag hade väldigt svårt för Veronica Maggio i början, när "Dumpa mig" rullade flitigt i radio. Men den här låten, om ett par vilsna ungdomsår i Uppsala, fick mig på fall direkt. Jag och Veronica Maggio är jämnåriga, så det kan vara en nostalgikänsla som tar överhanden här. Det spelar dock inte någon roll överhuvudtaget. Det är så här musik ska kännas.

Minnesvärt:
"Valborgskaos på stora torget
Rackarberget ’95
vi bodde högst upp
vad mer vill du veta
jag berättar vad som helst".


08. Håkan Hellström - "Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg" (2000)

Det var någonstans här det började. Min enormt starka kärlek till svensk popmusik. Innan Håkan Hellströms debut gav mig världens fetaste käftsmäll hade jag sedan jag var 14 år i princip enbart lyssnat på 60-talspop. Snarare överdoserat det. När alla andra 15-åringar hängde i gäng så satt jag vid vinylspelaren och spelade skiva efter skiva med den bästa musiken som någonsin skapats. Så var det i många år, jag gick igenom hela gymnasiet med The Beatles i huvudet. Sen kom hösten 2000 och en kille från Göteborg levererade en debutskiva som inte var av denna värld. "Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg" är en helt odödlig låt, en låt som är så mycket mer än bara musik. Det finns ingen anledning att försöka förklara det här i ord för ni vet precis vad jag menar.

Minnesvärt:
Allt. Exakt allt. Men raderna "Det var en kväll på ett diskotek/Och jag följde varje hennes danssteg/Vi kanske ses det finns en chans på en spårvagn nånstans" är så hellströmskt geniala.


07. The Solids - "Hey Beautiful" (2007)

Signaturlåt för tv-serien "How I Met Your Mother". Det här låter väl mer 90-tal än 00-tal, och ändå känns det helt rätt. En uppdaterad version helt enkelt. Fantastisk serie, fantastisk låt. Det här är legen... wait for it... dary!

Minnesvärt: 02:20 och framåt.


06. M.I.A. - "Paper Planes" (2007)

Klockrent. Dansgolvets guldkorn.
Jag uppskattar inte alls många av M.I.A.s låtar i övrigt, men den här är så given. Rakt in på topp 10.

Minnesvärt:
"Bam-bam-bam-bam!"


05. Broder Daniel - "Shoreline" (2003)

Jag har här valt att använda Luuk-framträdandet 2001, den absolut bästa versionen av Shoreline. Håkans kör, det genuina drivet, en tid då Henrik Berggren fortfarande såg riktigt bra ut. Det skulle dröja ytterligare två år innan "Shoreline" släpptes officiellt. Men den där kvällen hos Luuk är legendarisk. Jag minns att kronprinsessan Victoria medverkade i samma program. Jag satt i Carl-Johans dåvarande lägenhet på Länsmansgatan i Skövde och bevittnade den största comebacken i svensk musikhistoria. Jag har aldrig varit med om att en låt varit så självklar som "Shoreline" var just den kvällen. "Luuk-Shoreline" blev sedan landets mest spridda bootleg. Albumversionen är inte ens i närheten av att vara så här fantastisk, den är alldeles för polerad.

Minnesvärt: Allt.


04. Riviera - "I See The Morning In Your Eyes" (2001)

Det var inte längesedan jag återupptäckte den här låten. Det finns många skivor i hyllan som man aldrig lyssnar på, och samlingen "Afternoon tea music: Green note tea" är väl inte den mest välspelade. Här kan man i vilket fall finna "I see the morning in your eyes", en poplåt som uppfyller alla krav för att rankas så här högt. Det här är njutning. Dessutom är man från Tyskland, bara det.

Minnesvärt: Det ljuva livet.


03. The Radio Dept. - "Let Me Have This" (2005)

Det här är faktiskt det vackraste och det bästa som Radio Dept. någonsin gjort. Sista låt på ep:n This Past Week. Eftertänksamt och bedårande. Om detta varit radioavdelningens sista släpp så hade låtordningen varit i samma kaliber som på Abbey Road, med "The End" i åtanke. Vilken briljant produktion. Det här är långa nätter.

Minnesvärt: Stämningen.

02. The Libertines - "Music When The Lights Go Out" (2004)

Årtiondets näst bästa låt. Det är få musikstycken som jag haft en sådan här kärleksrelation till, det släpper aldrig. Den perfekta lyriken om något som går i kras. Det är väl inte helt otroligt att texten i själva verket handlar om Pete och Carl, men applicera det på vad som helst. Det fungerar. The Libertines riktiga storverk.

Minnesvärt:
"Well, I'll confess all of my sins
After several large gins".


01. Håkan Hellström - Nu Kan du Få Mig Så Lätt" (2000)

Den allra bästa låten från det förra årtiondet, och den bästa låten på svenska någonsin. Helt utan tvekan. Jag skulle kunna skriva ut hela låttexten här bara för att vara övertydlig, men jag anser inte att det är nödvändigt. Redan där är den nummer ett, och då har vi inte ens kommit till själva musiken. "Nu kan du få mig så lätt" är det perfekta exemplet på musik som berör, och jag tvivlar på att det någonsin kommer att släppas en låt som KÄNNS så här mycket igen. Videon är dessutom min absoluta favorit, och då skärmar jag inte ens av det till 00-talet. I min värld så var den här låten 00-talet, och det var från första början omöjligt för någon annan att knipa den här förstaplatsen. Jag skulle kunna fortsätta att kasta superlativer över denna skapelse, men det behövs egentligen inte. Jag tror att många med mig förstår varför den innehar den här placeringen och varför den är en av musikhistoriens allra bästa låtar.

Minnesvärt: Behöver jag ens...?