Jag är väl inget större fan av Duffy. Det är bra, men det blir aldrig riktigt hett.
Men "Warwick Avenue" är en sån där låt som jag kapitulerar totalt för. Jag tror dessutom att videon kan ha något med saken att göra.
Minnesvärt: Videon.
39. The Plan - "Let's Leave" (2001)
The Plans debut från 2001 är en av mina absoluta favoritskivor någonsin. Det är lekfullt men samtidigt allvarligt. Jag har nog inte riktigt fått kläm på den, för skivan är så fri i sin form. Jag minns en decemberkväll 2001, The Plan spelade på Valhall i Skövde och kom med enbart den här skivan i bagaget. Det blev inget segertåg, men vi få som var där såg allmänt lyckliga ut efteråt. Jag försökte hitta videon till den här låten men till mitt stora förtret så gick det inte särskilt bra. Om ni lyckas snoka upp den, hojta till. Den är något alldeles extra.
Minnesvärt: Den där svävande känslan, valiumpopen.
38. Nixon - "Pop Friends" (2000)
Ren och skär glädje, och en text som uppfyller alla fördomar människor kan tänkas ha om tweefolk. Rebecka säger att den låter som "In Gunnersbury Park" med The Hit Parade. Det kan inte vara något dåligt.
Minnesvärt: "I write songs and make tapes, and she's writing reviews in the fanzine that she makes".
37. Lola Barbershop - "Can't Get Enough" (2002)
Jag minns inte riktigt när jag hörde Östersundsbandet Lola Barbershop för första gången. Förbannat bra var det i vilket fall. Man fick aldrig det där genombrottet, vilket är en ren skandal. Det hade troligtvis kommit förr eller senare, men när bandmedlemmen Anders Johansson dog i en bilolycka i juni 2006 så tog det definitivt slut. Sedan bildades Autisterna, Lola Barbershop var ett minne blott. "Can't Get Enough" är ett lyckopiller utan fläckar. Jag älskar.
Minnesvärt: Allt.
36. Dynamo Chapel - "You'd Only Tear Us Apart" (2002)
Vad hände med Dynamo Chapel? Det blev aldrig någon hype, fastän man var ett av få band som förtjänade det. Plattan Secrets surrendered (before they're even kept) känns väldigt mycket New Jersey och "You'd only tear us apart" är briljant.
Minnesvärt:
"There's a lovely smell out on the breeze tonight
From the bakery just down the street from where you live
And i don't wanna go".
35. The Just Joans - "Friday Afternoons" (2005)
Lo-fi-pop i sin allra bästa form. Skotska The Just Joans är ett par trevliga typer. Jag var i kontakt med dem över Myspace för några år sedan, och vi bytte skivor. Jag fick deras Last tango in Motherwell, och de fick nåt med Valentine Academy. "Friday afternoons" har lånat rader från "The size of a cow" med The Wonder Stuff, lite kuriosa.
Minnesvärt:
"Hey Steven, where's that pint you owe me?".
34. The Libertines - "Time For Heroes" (2002)
Så här bra kunde The Libertines vara när man var på topp. Det finns ingenting att anmärka på.
Minnesvärt:
"There are fewer more distressing sights than that of an englishman in a baseball cap
and we'll die in the class we were born
that's a class of our own my love
a class of our own my love".
33. Air - "Cherry Blossom Girl" (2004)
Melankolin i "Cherry blossom girl" är svårslagen. Jag lyssnar ganska sällan på den, men när jag satte ihop den här listan så hade det varit ett rent tjänstefel att lämna den utanför.
Minnesvärt: Skönheten.
32. The Kid - "Baton Rouge" (2003)
Jag blir alltid så lycklig av "Baton Rouge". Så har det varit sen vårt första möte. "Skit ska skit ha, åt helvete med allt" är en total resignation, men på ett jävligt uppkäftigt vis.
Minnesvärt: Den tajta ljudbilden.
31. Belle and Sebastian - "I'm A Cuckoo" (2003)
Så rakt på sak. B&S kan slira en hel del ibland, speciellt på det senare materialet. På "I'm a cuckoo" är det precis tvärtom.
Minnesvärt:
"I'd rather be in Tokyo
I'd rather listen to Thin Lizzy, oh
Watch the Sunday gang in Harajuku
There's something wrong with me, I'm a cuckoo".
No comments:
Post a Comment